2026.07.01 Rapporteringen om klimatförändringarna blir alltmer illavarslande. Mätningarna i USA:s observationsanläggning Mauna Loa på Hawaii visar inte bara oavbrutet ökande halter av växthusgaser i atmosfären utan också att ökningen accelererar: blir större år från år - kurvorna böjer av uppåt. För den mest diskuterade växthusgasen, CO2, var den årliga ökningen mindre än 1 ppm (parts per million) på 1970-talet, nu är den nära 4 ppm/år. https://gml.noaa.gov/ccgg/trends_sf6/ Accelerationen går också att se hos halterna av växthusgaserna metan, dikväveoxid och svavelhexafluorid

Accelerationen gäller därmed också för jordens värmebalans, EEI (Earth Energy Imbalance - skillnaden mellan inkommande värmestrålning, främst från solen, och den energi jorden strålar ut tillbaka till rymden). EEI uttrycker den samlande effekten av växthusgaserna. Ett forskarlag har i år konstaterat att EEI fördubblats de senaste årtiondena och når rekordnivåer. Ökningstakten är högre än förväntad och studierna riktas in på varför så är fallet

Omkring 90 procent av energiöverskottet absorberas i havet, fem till sex procent av landmassorna, omkring fyra av isar (glaciärer, landisar på Grönland, Arktis och Antarktis, medan omkring en procent tas upp av lufthavet.

Polarisarna har särskilt uppmärksammats av forskarnätverket arctic-news, som pekar på att isarnas energiupptagning gör dem mindre kalla och därmed oavbrutet förlorar i förmåga att absorbera energi. Huvudpoängen är emellertid risken att allt varmare havsvatten förs med havsströmmar mot polerna och smälter den is som utgör köldbuffert mot upptining av havsbottnen. Om detta sker kommer stora mängder bundet metan att frigöras, lyder varningen.

Detta fokus på polär avsmältning delas inte av IPCC, i vars rapporter tusentals forskares bidrag ställts samman till en helhetsprodukt, där enskilda risker underordnas en mer omfattande riskbild, ofta nedtonad till forskarkollektivets "minsta gemensamma nämnare", snarare än dess "medelvärde", för att uppnå konsensus. IPCC;s rapporter har kritiserats av renommerade forskare: rapporterna underskattar allvaret i riskerna.

Uppvärmningen av havet ger också pågående direkta följder för marint liv. Ett exempel är hur en temperaturökning av 0,1 grader under ett årtionde, i ett sjöbottenområde med fiskbestånd, kan minska biomassan fisk i området med 7,2 procent.

En bra allmän källa till pågående oceana förändringar finns i World Ocean Review. Oceanernas upptag av CO2 och följderna genomlyses där i artikeln The role of the ocean in the global carbon cycle.

Någon förhoppning om allt lägre CO2-halter är svår att hysa, fastän det är billigare att producera förnybar sol- och vindenergi än fossil energi. Det är bara det rika Väst och Kina som har förutsättningar för en omställning, läs tillräckligt stabil ekonomi för att få lån för att kunna köpa de insatsvaror som krävs : koppar, litium, neodym …..

I en nyskriven artikel, The Global South Cannot Afford to Quit Fossil Fuels visar Ilan Kapoor professor med utvecklingsstudier som specialfält vid York University, Toronto, hur det globala finanssystemet missgynnar fattiga länder i behov av mer energi för sin utveckling:

"Rika länder lovar rutinmässigt stöd för att lindring och omställning inför destruktiva klimateffekter, och för grön utveckling. Multilaterala institutioner talar alltmer om uthållighet och rättvis övergång. Dock förblir en stor del av utvecklingsekonomiernas tillgängliga finansiering dyr, skuldbaserad och beroende av vad investerare föredrar."

Till saken hör också, enligt Kapoor, att många fossilbränslerika ekonomier litar till olja, gas och kol inte bara för exportinkomster, utan också för ekonomisk överlevnad: "Regeringar betungade av skulder, svaga valutor och låg industriell diversifiering kan helt enkelt inte överge sin fossila produktion från en dag till nästa."

I sammanhanget kan konstateras att i den gröna omställning som redan pågår driver konkurrensen om knappa tillgångar upp priset på de nödvändiga råvarorna: koppar för elkraftsnät, litium för batterier, neodym för vindkraftgeneratorernas kraftiga magneter.

Fossilutvinningen i USA lär också fortsätta, men av helt andra orsaker än de som gäller fattiga länder. Det som kallas "Big Oil" - utvinning förespråkad av verkställande direktörer, aktieägare och investerare i branschen och i dess randindustrier - subventioneras federalt med nästan 35 miljarder dollar årligen . Vilket göder samma intressenter. Subventionerna, dubbelt så stora som ett årtionde tidigare, rör sig om skattelättnader, borrning på offentligt ägd oljerik mark, kryphål i regleringen, efterskänkta uppstädningskostnader mm.

I och med en pågående upprustning inom oljerika länder på Mellanösterns kraftmätningsscen blir oljeintressena också starkt kopplade till vapenintressena, med dominans av amerikanska tillverkare. Forskarparet Jonathan Nitzan och Shimshon Bichler har iakttagit att när råoljepriset sjunker, så att investeringar i oljeintressen ger mindre utdelning än andra investeringar - då blir det krig i mellersta östern - vilket återställer högre råoljepriser och lönsamhet i branschen. Också vapenhandeln gynnas av detta.

Att nå det globala klimatmålet i Parisavtalet, väl under två graders uppvärmning, helst högst 1,5-grader, kräver "aggresiv begränsning" av utsläpp, enligt en färsk studie under medverkan av Johan Rockström. Enligt studien är situationen sådan att ytterligare utsläpp, även små jämfört med tidigare, kan leda till en global temperaturhöjning om tre till fyra grader, med förödande följder.

En försmak av vad som väntar kan vi få under kommande månaders El Niño, ett väderfenomen som uppstår när varmt vatten strömmar upp till ytan kring ekvatorn i västra Stilla havet och påverkar vädret globalt. En El Niño-period har nyss förklarats imledd: den befaras bli en super-El Niño med början nu i årets tredje kvartal.

Stormar, orkaner till havs, torka eller skyfall, felslagna skördar … och nya insikter om en ohållbar utveckling.

Jan Enqvist