Liv och död under drönare

Jan Enqvist
.

2018.01.11

En nyutkommen antologi beskriver drönarkrigets historia. Den redovisar både dess avsedda och oavsedda offer, ifrågasätter angreppens laglighet och beskriver hur livsformer ändras inom drönarnas operationsradie.

Pakistans nordvästra bergstrakter, Federal Administered Tribal Areas (FATA), hör till de mest bombade områdena i världen. I ett ansträngt samarbete söker USA och Pakistan att komma åt de jihadister som tagit sin tillflykt till dessa regioner där den pakistanska statens lagar inte gäller, utan traditionell rättsskipning, stamlagar som gör att även kända talibaner kan röra sig obehindrat i områdena. Till denna rättsskipning hör att straff för individuella överträdelser kan utkrävas kollektivt. Denna tradition har utnyttjats av centralmakten, alltsedan britternas överhöghet och försvar av Durandlinjen – den höglänta gräns mellan Pakistan och Afganistan som aldrig varit annat än en linje på kartan för pashtunerna och andra i området.

I dagens ”krig mot terrorn” har hela området omskapats till en undantagsregion, där de internationella krigslagarna enligt Genevekonventionen inte tillämpas, närmast eftersom de reglerar krig mellan nationer. I internationell debatt, där krigslagarnas anda snarare än deras bokstav, och FN-deklarationen om mänskliga rättigheter godtas som utgångspunkter, diskuterar man lagligheten i luftangrepp mot mål som syftar till att döda identifierade terrorister om angreppen samtidigt kan befaras döda oskyldiga.

Denna fråga ägnas ett särskilt kapitel i Life in the age of drone warfare (red: Lisa Parks och Caren Kaplan, Duke University Press 2017). Det är författat av Lisa Hajjar vid University of California, Santa Barbara. Hon drar slutsatsen att bara med maximal juridisk spetsfundighet har ”targeted killing”, målinriktat dödande, getts legitimitet av domstolar i de länder, USA och Israel, som använder metoden. Resten av världen avvisar sättet att komma åt terrorister: de är kriminella och ska ställas inför rätta. Utom den risk som bristande underrättelseverksamhet innebär och som hittills lett till ”collateral damage”, oskyldigas död och lemlästning, är hemlighetsmakeriet kring kriterier för val av mål samt att de misstänkta inte ges möjlighet att försvara sig i domnstol tunga argument.

Bokens inledningskapitel, av brittiske geografen Derek Gregory, beskriver FATA-regionens historia och fortvariga utsatthet som experimentområde för krigföring med missilbestyckade drönare. Detta kapitel redovisar också det kända och säkert för lågt räknade antalet civila offer för missilangrepp från drönare sedan 2004. Tabellen över offren 2004-15 slutar så här: antal angrepp 421, antal skadade 1 167-1 747, antal civila dödsoffer 418-964 varav barn 164-204, totalt antal dödade 2 472-3 990. Uppgifterna kommer från Bureau of Investigative Journalism https://www.thebureauinvestigates.com/ som också har uppgifter för Afganistan, Somalia och Jemen till och med 2017.

Andra kapitel handlar bland annat om drönares historiska ursprung – bombflygplan med tv-kamera för operatörens fjärrstyrning, drönarverksamhetens inverkan på människors omvärld inom operationsradien, brev från en avhoppad och visselblåsarbelönad operatör och den tänkta möjligheten att skapa opertörsfria drönare till förmån för sådana som själva, och i kontakt med datanätverk som analyserar underrättelser från flera källor, väljer ut mål för missilbekämpning. Life in the age of drone warfare tecknar därmed en bred och djup sam- och framtidsbild i vilken också obeväpnade drönare spelar en allt större Big-Brother-roll.

.