2025.10.16
USAs senaste förslag till ”fredslösning” för Gaza nämner inte ockupationen
och har inte ord att säga om palestiniers rätt till självstyre. Netanyahu
var snabbt ute efter Trumps mångordiga beskrivning av förslaget med
att påpeka att han verkligen inte givit sitt stöd till en palestinsk
stat. Värt att notera för de väststater som nu erkänner en stat utan
att ge den något utrymme.
En
månad före Trumps tillkännagivande skrev Alaa Salama på +972 ”att erkänna
en palestinsk stat skapar en illusion av handling, men försenar de verkliga
lösningarna: att sanktionera och isolera Israels apartheidregim”.
Från
sitt hem i Ramallah kan han se den bosättning där ”judiska israeler
(…) bor (och) röstar på en regering som bestämmer var jag kan bo, arbeta
och resa, hur mycket vatten jag får och vilka regler och lagar som gäller
för mig och vilka som inte gör det. Liksom miljontals palestinier, från
Västbanken till Gaza, styrs jag av ett system som bara ser mig som ett
hinder i vägen för dess expansionistiska etnostat”.
Han
skriver om hur allt fler stater nu ”istället för att erkänna israelisk
apartheid eller vidta meningsfulla åtgärder för att stoppa grymheterna
i Gaza, beslutat att erkänna något annat: en palestinsk stat”.
Enligt
Alaa Salama är kärnfrågan ”en aggressiv, militaristisk regim som kräver
nationell, juridisk och ekonomisk överhöghet för ett folk över ett annat”
och ser delningsplanen som en kolonial "lösning" på ett kolonialt problem:
”Israel har länge gjort klart att de aldrig kommer att acceptera en
palestinsk stat; att hålla fast vid tvåstatslösningen är gaslighting
i extraordinär skala, och det har bara gett oss förtvivlan”.
För
Alaa Salama är att avsluta folkmordet, sanktionera förövaren, isolera
apartheidsystemet, insistera på lika rättigheter och rätten att återvända
inte extremism utan ett ”minimum av rättvisa”. Han skriver att ett ”…officiellt
erkännande av Israels system som apartheid, om så bara av en handfull
stater, skulle (…) göra fortsatt militärt och ekonomiskt stöd till Israel
juridiskt och politiskt oförsvarbart”.
Alaa
Salama avslutar med att hans artikel ”inte (är) ett krav på utvisning
eller krig; vi har utstått tillräckligt av båda. Det är ett krav på
rättvisa, för bara rättvisa kan bringa fred och säkra en annan framtid
för alla folk på detta land – en där min mormors berättelser inte bara
är reliker från en förstörd värld, utan frön för en återuppbyggd”.
Katarina
Moberg