2024.10.06 Det helautomatiserade valsystemet i Venezuela går inte att manipulera, skriver journalisten Zoltan Tiroler, nyss hemkommen från Caracas, Venezuela. Han är sedan årtionden engagerad i solidaritetsarbete för Latinamerika, främst Kuba. De sista åren som yrkesverksam var han chefredaktör för en teknisk branschtidskrift.

Eftersom valfusk historiskt sett varit vanligt i Venezuela skapades under president Chávez tid ett helautomatiserat system som enligt experter inte går att manipulera. Det har även t.ex. Sveriges radios Latinamerikakorrespondent Ivan Garcia intygat i radioprogrammet Studio 1, där han beskrev Venezuelas valsystem som ”vattentätt”.

10 augusti skrev TT: ” För att undvika valfusk skapade Venezuela ett bombsäkert elektroniskt röstningssystem, ’omöjligt’ att manipulera.” TT skriver vidare: ”Det pratas i sociala medier om id-fusk och påstås att maskinerna kan ändra på rösterna. Men utvärderingar visar att så inte är fallet.” TT vänder sedan på steken och skriver inför valet: ”Venezuelas röstmaskiner kan bli regimens fall”, eftersom det inte går att fuska. På nyhetssajten MSN säger den venezuelanske journalisten och experten på valfusk, Eugenio Martínez, samma sak till tidningen El País. Griselda Colina, chef för organisationen Global observatory of communication and democracy är inne på ett liknande spår: "Regimen ville skapa ett så starkt valsystem att ingen skulle kunna lura dem. Faktum är att det är så robust att det har tillåtit flera olika falanger att vinna val. Om det kunde ändra på röster, varför förlorade då chávismen i 2015 års val?" säger hon till El País.

Innan valövervakningsorganisationen Carter Center (grundad av USA:s tidigare president Jimmy Carter och Evelynn Carter) togs över av USA:s State Department hävdade centret att det venezolanska valsystemet var bland de absolut bästa i världen (i motsats till USA:s). (Mer om valet och Venezuelas valsystem finns på Svensk-Kubanskas hemsida.) Det västmedias kritik riktat in sig på var att ”protokoll” (”actas”) skulle publiceras. Oppositionen publicerade själva actas, som deras kandidat Edmundo Gonzalez enligt sin advokat nu inte längre vill kännas vid. De hade skapat en webbsida dagen före valet (i Storbritannien) där de la upp sina actas. En granskning visar signaturer av orimliga namn (typ XXYY), samma namn på flera actas, oläsliga namn etc. De har heller inte visat upp dessa actas för några oberoende, internationella källor, vilket är märkligt om de hade varit äkta.

Om någon kandidat anser sig ha skäl att bestrida valresultatet har han eller hon rätt att vända sig till rättsväsendet, som behandlar ärendet på högsta möjliga nivå, dvs Högsta domstolens valavdelning. Det gjorde inte Edmundo González, den kandidat som stöds av USA. Eftersom valresultatet ifrågasattes vände sig istället Nicolas Maduro till valdomstolen TSJ och bad om en revision. Domstolen har kontrollerat de resultat som valmyndigheten CNE presenterade och ratificerat dem. Alla partier och kandidater deltog i kontrollen, utom Edmundo Gonzalez, som vägrade att infinna sig eller att lägga fram sina påstådda bevis. Domstolen slog alltså fast att Maduro fick 52 procent av rösterna, González 44 och de övriga rösterna fördelade sig på andra partier. Det medan Machado/González hävdade att de vann med 70 procent mot 30, märkligt nog med samma röstsiffror i alla landets provinser. Senare har de pratat om en seger med 65 procent.

Valmyndigheten CNE, som består av fem medlemmar – tre regeringsvänliga och två från oppositionen – hävdar att de arbetat på samma sätt som vid tidigare val och redovisat valet på samma sätt som tidigare. Dock utsattes CNE för en massiv cyberattack på valdagen, vilket försenade den automatiska sammanräkningen. Detta intygades av en man som arbetar på CNE i samband med val, och som jag pratade med i Caracas i september. Jag stötte av en tillfällighet på honom på en buss, och då han gärna pratade ställde jag en lång rad frågor. Enligt lag granskas drygt hälften av alla vallokaler också manuellt. De manuella resultaten ska stämma med de automatiserade, vilket också var fallet. Vilket intygades av mannen jag pratade med, liksom av högsta valdomstolen.

De flesta utländska valobservatörer –de var runt 1 000 – intygar att valet gick rätt till. Det gäller till exempel argentinska, europeiska och US-amerikanska valobservatörer från olika organisationer. Exempel på auktoriteter som gått i god för valet innefattar professorn i juridik och anlitad FN-expert, Alfred de Zayas och journalisten, författaren och professorn Ignacio Ramonet. Observera att om man läser också de kritiska rapporterna, så har dessa inte något att anmärka på själva valprocessen. Däremot att Madurosidan använt statens bilar för sin kampanj, att de fått större utrymme i media och liknande.

Men vad ska man då säga om de bidrag högeroppositionen tagit emot från USA? Eller om hotet av fortsatta sanktioner om Maduro vinner, för att påverka väljarna till högerns fördel. Venezuela är otroligt viktigt för imperialismen; för dess stora naturrikedomar, för dess strategiska läge och för dess hårdnackade opposition mot USAs ”regelbaserade världsordning.” Eftersom högern i samband med varje val (utom när de själva vunnit) har ljugit om fusk gång på gång på gång, och vänstern talat sanning gång på gång på gång; vem ska man då tro på?

Zoltan Tiroler