2025.01.19 Det blir alltmer tydligt att miliser med religiösa förtecken, eller snarare de kyrkor som de strider på uppdrag av, är ett tredje element, utöver stat och kapital, i de politiskt-ekonomiska maktkamperna inom en globaliserad kapitalism. Det är kontentan i ett arbetspapper med titeln The Road to Gaza av analytikerna och Israelkännarna Jonathan Nitzan och Shimshon Bichler, med just Gaza i fokus, men med utblick mot stora delar av världen.

Nitzan är professor i politisk ekonomi på York University, Kanada. Bichler undervisar i ekonomi runtom i Israel.

De genomlyser hur ”privata” militära organisationer ”finansierade av stater, kyrkorelaterade NGO:er och/eller organiserad brottslighet strider för och mot stater såväl som varandra”. Utvecklingen är tätt kopplad till nationsstaternas allt mindre betydelse i kapitalets globala rörelser.

Citat ur The Road to Gaza (vår översättning): ”Judiska bosättarorganisationer har verkat i över ett halvt århundrade under beskydd av och med tung finansiering från alla israeliska regeringar (liksom från olika nyliberala oligarker och NGO:er, lokala och utländska). Dessa miliser har lyckats att gradvis gripa det israeliska samhället om strupen. Efter kriget 1967 [sexdagarskriget] har de tagit över mer och mer av ockuperad palestinsk mark och, från och med början på tjugohundratalet, tagit över i viktiga politiska partier, tagit kontrollen över stora delar av medierna, genomträngt och ändrat undervisningssystemet, omdefinierat det samhällspolitiska samtalet och blivit ett understöd för landets samhällsservice, säkerhetsorganisation och militär. […] De planerar – om nödvändigt med våld – att omvandla Israel till en nyliberal Rabbinat-autokrati.”

På liknande sätt är det nu islamiska miliser – sunnitiska Hamas, finansierad av Saudiarabien och Gulfstaterna och Iranstödda shiitiska Islamiska Jihad och Hizbollah– som agerar, till synes delvis i palestiniernas intresse, i en för övrigt regionalpolitisk maktkamp.

De har tagit plats där Israels långvariga ockupation mattat ut de tidigare motståndsrörelserna – PLO och PFLP – och den Palestinska myndigheten försvagats och alltmer korrumperats.

I grunden är denna och motsvarande processer på andra håll i världen ett uttryck för nationalstaternas tillbakagång under kapitalets tilltagande globalisering. I stället för representativa demokratier, erkända av medborgarna, ropar det globala kapitalet efter oligarkstyrda stater kännetecknade av starka ledare, allianser mellan storföretag och med rasistiska ideologier i botten.

Författarnas nämner i förbigående den rad av konfliktområden där miliser för krig på uppdrag av en kyrka, som håller sig för den enda sanna, i bakgrunden.

Jan Enqvist