2026.04.10 (forts)

Vid den tiden var jordbruket den helt dominerande näringen i Europa och produktionssättet var feodalt, det vill säga aristokratin på landsbygden, adeln, kontrollerade den odlingsbara marken. I många fall var de som odlade jorden - bönderna - livegna, det vill säga adelsfamiljerna ägde inte bara jorden utan även dem som arbetade i jordbruket.

Jordbruket var ett kretsloppssamhälle. Jorden bearbetades och tillfördes näring när den gödslades med boskapsdjurens avföring. Genom att dessutom variera odlingen med olika typer av växter såg man till att jorden inte urlakades på näring. De stora slätterna med god tillförsel av regn blev blomstrande jordbruksbygder, medan kuperade områden med berg och stenig mark var svårodlade och gav sämre avkastning i förhållande till arbetsinsats.

Det var enkelt att se vilka jordbruksbygder som var rika och vilka som var fattiga. Även där jorden gav hög avkastning fanns /dock/ många fattiga människor. Klassklyftorna var större än i "fattiga" glesbygder. Orsaken var att endast de som ägde - inte de som brukade jorden - tjänade på de stora skördarna.

Alltså, kunde det finnas fler fattiga människor i de rika jordbruksbygderna än i glesbygderna där avkastningen var låg, men där småbönderna ägde sin jord. Det är därför svårt att definiera vad som menas med fattig och rik.

Det samma gäller naturligtvis nationer. De europeiska länderna liksom USA rubriceras oftast som rika länder, medan de flesta länder i Afrika kallas för fattiga länder, trots att de har stora ännu ej exploaterade naturtillgångar vars värde stiger i takt med att motsvarade naturtillgångar är på väg att ta slut i andra delar av världen.

Den brittiska oberoende kvalitetstidningen Guardian skriver: "Detta blev dramatiskt uppenbart för bara några år sedan, när Rysslands invasion av Ukraina resulterade i en katastrofal ökning av de eurasiska gaspriserna. Storbritannien importerar cirka 50 procent av den naturgas som används, för el och uppvärmning, och det är denna 'särskilda sårbarhet' som Thompson lyfter fram. Det betyder att krig i andra änden av Europa, inom loppet av några månader, ledde till en katastrofal försämring av levnadsstandarden för de flesta människor i takt med att gaspriserna sköt i höjden."

Storbritannien var en gång "världens verkstad" eftersom landet var det i särklass mest industrialiserade. Dessutom hade britterna kolonier i Asien och Afrika som hade gott om viktiga råvaror. Numera är Storbritannien ett litet europeiskt land med föråldrad industri som har utkonkurrerats på världsmarknaden. Storbritannien importerar cirka 40 procent av den mat som landet konsumerar. En andel som stadigt ökar. Det medför att man är beroende av livsmedelsmarknaderna runt om i världen - oavsett om det gäller extremt väder som stör skördarna eller, som idag, geopolitiska chocker.

Guardian konstaterar även att "Storbritannien måste importera praktiskt taget allt konstgödsel som dagens intensiva jordbruk behöver, såväl som den energi som behövs för att driva traktorer och uppvärmda växthus". Därför är "det verkliga beroendet av import för britternas försörjning betydligt högre".

Storbritanniens öde borde vara en varningsklocka för övriga europeiska länder. Europa är den världsdel som först industrialiserades, men det betyder också att Europa under mer än 150 år har gjort av med större delen av sina egna energitillgångar i form av kol och olja. Idag är det i stort sett endast Norge som har tillgång till egna fossila bränslen.

När Tyskland efter Rysslands invasion av de östra provinserna i Ukraina avslutade sin import av rysk olja miste Ryssland inkomster, men det skadade även Tyskland och medförde att den tyska ekonomiska tillväxten stoppades.

Västeuropa lever i förnekelsens tid. Politikerna tycks tro att Europa fortfarande är världens centrum. Den ekonomiska utvecklingen har flyttat till Asien medan Europa lever på drömmar om fornstora dagar. Visst finns det fortfarande tillväxtkraft i vissa länder i Europa, främst Tyskland med även i Skandinavien med hjälp av Norges stora energitillgångar. Politikerna måste inse att varken Europa eller USA längre är världens centrum.

Hans Hjelte

Källor: Karl Marx: Kapitalet, Första boken, Bo Cavefors Bokförlag, 1969.

Karl Marx, Friedrich Engels: Skrifter i urval/ Ekonomiska skrifter, Bokförlaget Daidalos, 1978.

Giovanni Arrighi: Det långa 1900-talet, 1996.

Giovanni Arrighi: Adam Smith in Beijing, 2009.

Ekomarxism: Grundtexter, redaktör Rikard Warlenius, TankeKraft, 2014.

Simon Pirani: Burning up, A Global History of Fossil Fuel Consumption, PlutoPress, 2018.

Artiklar ur tidningen Guardian (2024 - 2026).