2018.11.22 De fossila bränslena kol, olja och gas är motorn i jordens ekonomiska system. Utan ekonomisk tillväxt och förbränning av fossila bränslen fungerar inte kapitalismen. Den hamnar i kris. Men 2017 var tillväxten i världen hög. Energikonsumtionen steg med 2,1 procent. Det handlade om en ökad konsumtion av just fossila bränslen. När världens finansministrar lägger en budget med målet ”ökad ekonomisk tillväxt”, innebär det ökad förbrukning av jordens resurser.

Det finns samtidigt en övertro på att vind- och solkraft inom överskådlig tid ska ersätta de fossila bränslena. Nej, de bidrar bara till att öka energikonsumtionen i världen, skriver Hans Hjälte, journalist och ledarskribent på eFolket.se.

När klimatavtalet slöts i Paris 2015 beräknades konsumtionen av fossila bränslen att fortsätta öka under åtminstone 50, 60 år. Avtalet vilar på orealistiska förhoppningar om att kunna lagra koldioxidutsläppen i marken. Hans Hjälte reder ut scenariot RCP2.6, med massiv kolinlagring, något som allt fler börjar tvivla på att det är möjligt.

Kapitalismen föddes, då människor började använda kol i allt större skala. Oljan har sedan andra världskriget skapat en stark ekonomisk tillväxt och medfört att i dag är hela jorden en del av det kapitalistiska systemet. Men utsläppen av växthusgaserna från förbränning av de fossila bränslena har nu fått ödesdigra konsekvenser.

Koldioxidutsläppen i världen nådde 2017 en ny rekordnivå. De ökade med 1,7 procent. Ökningen beror på, enligt Internationella Energiorganet, IEA:s beräkningar, på den globala ekonomins starka tillväxt som 2017 var 3,7 procent. Men IEA:s chef Fatih Birol förklarar också att “förbättringen av den globala energieffektiviteten har minskat dramatiskt, eftersom beslutsfattare har fokuserat mindre på det”.

I Sverige har vi upplevt en sommar med extremt varmt väder. Men det är inte bara i Sverige som värmerekorden har slagits utan överallt på norra halvklotet. Man ska skilja på väder och klimat. Men sommarens extrema väder är ett exempel på effekterna av att klimatet har blivit varmare. Mätningar visar dessutom att ökningen av den genomsnittliga temperaturen på jorden har ett samband med den högre halten av koldioxid i atmosfären.

Den här artikeln kommer dock inte att främst handla om klimatet, utan om förbränningen av de fossila bränslena. För trots att det finns en medvetenhet i dag om effekterna på klimatet av att använda, eller rättare sagt förbruka fossil energi, tycks det som omöjligt att minska förbrukningen. Tvärtom har den fortsatt att öka, trots alla beslut och överenskommelser vid internationella konferenser. Orsaken är att förbränningen av kol, olja och gas är jordens ekonomiska systems motor.

Trots ökningen av alternativa energikällor fortsätter de fossila bränslena att dominera världens energikonsumtion. Och enligt alla planer, till exempel de som världens länder var överens om då Klimatavtalet slöts i Paris 2015, beräknas konsumtionen (= förbrän-ningen) av fossila bränslen att fortsätta öka under åtminstone 50, 60 år.

Men hur kunde politikerna i Paris 2015 då komma överens om att minska koldioxidutsläppen kan man fråga sig. Jo, genom att lagra större delen av de ökade utsläppen av koldioxid med metoder som ännu inte har prövats i större skala utan främst finns i idévärlden. Det handlar alltså i stort sett om fromma förhoppningar.

Utan ekonomisk tillväxt och utan förbränning av fossila bränslen fungerar inte kapitalismen. Den hamnar i kris. Men 2017 var den ekonomiska tillväxten i världen hög. Energikonsumtionen steg därför med 2,1 procent, varav mer än två tredjedelar – 70 procent – handlade om ökad konsumtion av fossila bränslen som kol, gas och olja. Effekten av detta blev att ytterligare 460 miljoner ton koldioxid släpptes ut i atmosfären, vilket innebär en ökning av koldioxidhalten i atmosfären med 1,7 procent. Den ökningen motsvarar till exempel alla utsläppen från 170 miljoner bilar.

Enligt den Internationella organisationen IEA ansvarade de asiatiska länderna för två tredjedelar av utsläppsökningen i fjol. Med tanke på den ökade ekonomiska tillväxten i Kina på närmare sju procent var trots allt ökningen av landets koldioxidutsläpp inte uppseendeväckande hög, utan “bara” 1,7 procent, anser IEA. Trots en mycket mer blygsam ekonomisk tillväxt ökade också koldioxidutsläppen i EU.

Utsläppen ökade inte i alla länder

Men utsläppen ökade inte i alla länder, i några länder minskade de. Det gäller främst Japan, Mexiko, Storbritannien och USA. Den största minskningen i absoluta tal stod, kanske något överraskande, USA för. Utsläppen minskade med 25 megaton (25 miljoner ton), trots att USA:s ekonomiska tillväxt var över 2 procent 2017.

En viktig orsak till minskningen i USA var faktiskt att under 2017 ökade användningen av förnyelsebara källor i elproduktionen, men orsaken var också en minskad elkonsumtion i USA. Det kan därför förefalla som att USA har lyckats med sin omställning genom att man kunnat kombinera ökad tillväxt med lägre utsläpp. Men det finns andra förklaringar: Nedsmutsande tillverkningsindustrier i USA läggs ner och produktionen flyttas till andra länder, till exempel Kina. Därmed flyttas också utsläppen från USA till Kina och andra länder, främst i Asien.

Dessutom byts i USA gamla kolkraftverk ut mot modernare kraftverk. I vissa fall innebär det en omställning till förnyelsebar energi, men oftare handlar det att nya kraftverk byggs, som drivs av en annan fossil energikälla – nämligen naturgas. Moderna gaskraftverk är dock effektivare och skapar lägre utsläpp än gamla kolkraftverk.

Och den här utvecklingen är inte heller något som styrs av Donald Trump från Vita Huset i Washington, utan det genomförs genom beslut i kraftbolag och i delstaterna. Donald Trumps dröm om återindustrialisering av USA samt utbyggandet av kolutvinning har ännu inte genomförts. Om de planerna genomförs fullt ut blir effekten den motsatta, nämligen ökade utsläpp av koldioxid i USA.

Det är främst i fattiga länder, dit tillverkningsindustrier flyttas, som ökningen av utsläppen av växthusgaser är störst. Ökningen av energiförbrukningen i världens folkrikaste länder Kina och Indien beror även på ökad inhemsk konsumtion, framför allt handlar det om den minoritet som blivit rikare och därför ökat sin konsumtion, till samma nivå som merparten av människorna i Europa och Nordamerika.

Så här ser världens energianvändning ut för 2017.

Data från BP Statistical Review of World Energy, "Primary energy consumption by fuel"

Vad som är tydligt är att den fossila energianvändningen fortfarande helt dominerar. Olja, kol och fossilgas står för 85 procent av världens totala energianvändning.  Globalt växte konsumtionen av förnyelsebar energi med 16,6 procent eller med 69,4 miljoner ton i oljeekvivalenter medan konsumtionen av olja växte med 1,4 procent eller motsvarande 64,6 miljoner ton i oljeekvivalenter. Räknar vi samman ökningen från kol och fossilgas ökade de fossila bränslen tillsammans mer än förnyelsebart, även om vi lägger till ökningen av andra förnyelsebara energikällor än enbart sol- och vindkraft.

  Världen har återigen slagit rekord i fråga om konsumtion av fossilenergi globalt eftersom den totala konsumtionen av olja, kol och naturgas fortsatte att öka med hela 1,6 procent. Vi kan alltså konstatera att ökningen av energi från de förnyelsebara energikällorna inte ersätter de fossila bränslena utan bara bidrar till att ytterligare öka energikonsumtionen i världen.

Förnyelsebar energi

Det har blivit allt billigare att producera elektricitet i vindkraftverk och med solfångare, vilket är mycket bra. Men det betyder inte att vindkraft och solenergi är på väg att konkurrera ut oljan som världens viktigaste energikälla, varken i år eller under de närmaste tio åren.

Det finns bland många en övertro på att sol- och vindkraft inom överskådlig tid ska kunna ersätta de fossila bränslena. En artikel i tidningen Etc inleds så här: “Nu får fossilkramarna huka sig. Redan nästa år blir det billigare att producera sol- och vindkraft än fossil energi. Året efter väntas alla förnybara energikällor tävla med olja och kol i prisraset. Det visar en ny rapport…” Rapporten, som Etc hänvisar till, är publicerad i irena.org som utges av International Renewable Energy Agency (Irena). Etc citerar dessutom Helen Mountford, internationell ekonomichef vid den fristående tankesmedjan World Resources Institute, som i ett pressmeddelande skriver: “2019 kommer de bästa vindkraftsparkerna leverera mycket billigare el än traditionella bränslen. Det här är en kraftfull trend som omdefinierar dagens energilandskap, och visar att klimatarbete och ekonomisk tillväxt verkligen kan gå hand i hand. För investerare och företag är det här världens möjlighet.”

Det är naturligtvis nödvändig att utveckla förnyelsebara energikällor som alternativ till de fossila bränslena, olja, kol och gas. Inte bara på grund av den annalkande klimatkatastrofen, utan även därför att de fossila energikällorna är ändliga resurser som vi människor håller på att uttömma. Därför är det mycket bra att de förnyelsebara energikällorna utvecklas och att kostnaderna för att producera energi från dessa minskar i snabb takt. Men energiomställning från fossilt till förnybart är en lång och svår process – och ingen enkel sak. Och detta beror inte enbart på de stora fossila energibolagens makt.

Energin från vind- och sol konsumeras samtidigt som den produceras. Dessa energikällor måste därför kompletteras av energi från källor som kan lagras. En perfekt sådan källa är vattenkraft, men tyvärr finns den endast i tillräcklig mängd i några få länder för att kunna utgöra ett sådant komplement (Främst Sverige, Norge, Finland och Schweiz).

Nu utvecklas olika sätt att lagra den energi som kommer från solfångare och vindsnurror, men man har ännu inte kommit så långt med detta. En metod är naturligtvis batterier – som i dag främst används för att kunna driva elfordon. Men batterier tillverkas av metaller som är ändliga resurser.

Allt detta betyder att även om priser på vindkraft och solenergi minskar vid källan så är kostnaderna betydligt högre om de ska ingå i ett helt fossilfritt system. I dag kan vindkraften och solenergin endast bidra till att tidvis minska användningen av fossila bränslen. När solen inte skiner och vinden inte blåser, så kommer energin i elledningar i stora delar av världen fortfarande från kraftverk som eldas med fossila bränslen.

Det finns ytterligare en begränsning för hur snabbt man ska kunna ersätta fossila bränslen med sol- och vindenergi, nämligen dagens infrastruktur för att leda energin till hushåll, kommunikationsmedel och industrier som är uppbyggda för att använda fossila bränslen. Att bygga ny infrastruktur är dyrt och tar tid.

Ett exempel som visar detta är övergången från kol till oljesamhället. Kolet blev redan på 1700-talet Englands viktigaste energikälla. Men världens mest använda energikälla fram till början av 1900-talet var trots allt biomassa, bland annat ved, innan kolet tog över.

Efterfrågan på olja ökar stadigt

Oljan, som började pumpas upp redan 1859 i Titusville, Pennsylvania, kom först under 1940-talet att ersätta den nedgång i kolproduktionen som inleddes under 1920-talet. Först på 1960-talet överträffade konsumtionen av olja konsumtionen av kol i världen. Så sent som 1950 gav till och med en förnyelsebar energikälla, biomassa, ett större bidrag till energiförsörjningen i världen än vad oljan gjorde.

I dag svarar de fossila bränslena för 85 procent av energikonsumtionen i världen. Kärnkraft för fem procent och de förnyelsebara för 10 procent. Men av de förnyelsebara utgör vattenkraften den största delen, cirka 7 procent, medan sol och vind svarar för 2 procent tillsamman och biomassa för 1 procent av den totala energikonsumtionen.

Efterfrågan på olja har stadigt ökat sedan 2010, enligt BPs Statistical Review of World Energy 2017. Och efterfrågan väntas fortsätta att öka. Mot den här bakgrunden står världen inför en gigantisk utmaning. Risken är stor att ökningen av de förnyelsebara källorna inte förmår minska konsumtionen av de fossila bränslena utan även i framtiden bara hålla tillbaka ökningen, precis som hittills har varit fallet.

För dem som tror att konsumtionen av fossila bränslen i dag beror på inställningen hos en grupp “fossilkramare”, är det dags att vakna upp. Den ökade konsumtionen av fossila bränslen är inneboende i ett ekonomiskt system som kräver ökad tillväxt för att kunna överleva. När världen finansministrar, vare sig det är Sveriges Magdalena Andersson eller USA:s Steven Terner Mnuchin, lägger en budget med målet ”ökad ekonomisk tillväxt”, så innebär detta ökad förbrukning av jordens resursers och inte minst användning av fossila bränslen.

När ekonomen Helen Mountford vid World Resources Institute påstår “att klimatarbete och ekonomisk tillväxt verkligen kan gå hand i hand”, är det en skönmålning av verkligheten. För att inte säga en ren lögn. En lögn som förvillar.

Vi står inför ett gigantiskt politiskt arbete om vi ska kunna stoppa klimatkatastrofen. Det kräver att vi gör upp med den kapitalistiska tillväxtpolitiken, som är grundorsaken inte bara till klimatförändringen, utan även till utarmningen av miljöer, plundringen av råvarukällor samt utrotningen av växt- och djurarter på jorden.

Parisavtalet vilar på fromma önskningar om tekniska lösningar

Medan medievärlden jublade över Parisavtalet, då det skrevs under 2015, var seriösa och kunniga miljöaktivister kritiska. De ansåg att avtalet var otillräckligt och byggde på orealistiska förhoppningar om att kunna lagra växthusgaser.

Flera internationella forskargrupper har nu visat att kritikerna hade rätt. Det vill säga att klimatavtalet i stort sett är en bluff, eftersom det inte innehåller några som helst krav på att länderna ska tvingas minska sina koldioxidutsläpp, utan endast fromma förhoppningar om att nya tekniska lösningar ska kunna “gömma” utsläppen av koldioxid så att växthusgasen inte hamnar i atmosfären, så kallad kolinlagring.

Det finns många risker för såväl människor som ekosystemet med metoderna som siktar på att “gömma” utsläppen av växthusgaser. Detta konstaterades i en rapport, The Bid Bad Fix, The Case Against Climat Geoengineering, som publicerades i december 2017.

Kolinlagring leder till överdriven mark-, vatten- och resursförbrukning samt hotar livsmedelssäkerheten. Precis som med de radioaktiva avfallet, handlar det om att överlämna avfallsproblem till kommande generationer. Det är sannolikt att om dessa oprövade metoder införs i stor skala kommer det att leda till skador på ekosystemen och hota den biologiska mångfalden, konstaterar rapporten.

Den brittiska tidningen Guardian publicerade 1 februari 2018 en rapport från European Academies Science Advisory Council, EASAC, som varnar för att lita till sådana metoder i stället för utsläppsminskningar, eftersom de kan misslyckas och därför leda till en uppvärmning som får “allvarliga konsekvenser för kommande generationer”. EASAC ger råd till Europeiska unionen och består av delegater från nationella vetenskapsakademier i de 28 medlemsstaterna.

Michael Norton, EASACs programchef, förklarade att “påverkan av biologisk mångfald skulle vara stor och att dessutom kan det förvärra den enorma förlusten av vilda djur – den sjätte massutrotningen – som redan pågår”. Att plantera nya skogar och förbättra marken kan ta bort koldioxid ur luften till relativt låg kostnad, konstaterade rapporten, men för närvarande förlorar världen träd och mark. På så vis är det mycket naivt att förespegla att det i stor skala ska gå att minska koldioxidhalten genom att snabbt återbeskoga stora delar av den mark, där skogen försvunnit under de senaste 100 åren.

Den här nyheten har även publicerats i Dagens Nyheter (2 februari 2018) https://www.dn.se/arkiv/nyheter/forskare-varnar-for-tro-pa-att-teknik-ska-radda-klimatmalet/ , som tidigare har hyllat Parisavtalet. DN skriver:

“Klimatmodellerna har en övertro på att tekniska lösningar ska göra så att målen i Parisavtalet nås, varnar internationella experter. I en unik rapport slår de fast att teknik för att fånga in växthusgaser inte är tillräckliga. De uppmanar därför beslutsfattare att skärpa arbetet med att minska utsläpp för kommande generationers skull. I de flesta scenarier för hur klimatmålen ska nås räknar prognosmakarna med storskaliga tekniska lösningar för negativa utsläpp, det vill säga teknik som fångar upp och lagrar redan gjorda utsläpp.”

Politiska ledare i händerna på ekonomer och företag

Många kanske frågar sig varför man gör kalkyler som bygger mer på fantasier än grundas på vetenskap. Förklaringen är att de politiska ledarna är helt i händer på ekonomer och företag, som inte bygger sina framtidsplaner på realistiska bedömningar av verkligheten. De gör prognoser som utgår från evig exponentiell tillväxt, vilket är orimligt enligt matematikens lagar. Sverige tillväxt 2018 är omkring 3 procent. Det betyder att Sveriges bruttonationalprodukt skulle vara mer än dubbelt så stor efter 25 år och fyra gånger så stor efter 50 år, om vår ekonomi fortsatte att växa i samma takt.

En arbetare i det kapitalistiska samhället måste sälja sin arbetskraft för att kunna tjäna pengar till boende och mat och till allt annat nödvändigt hen behöver. Men en kapitalist, som vill förbli kapitalist lever också under ett tvång, nämligen att i konkurrens med andra kapitalister hela tiden göra vinst på det arbetarna vid hens företag producerar. Hen måste samla vinster och göra nya investeringar i produktion för att överleva i konkurrens med andra kapitalister. Därför krävs en ständigt ökade tillväxt i ett kapitalistiskt samhälle.

Allt som växer naturligt har först en hög procentuell tillväxt som sedan avtar och till slut stannar den helt av. Men den kapitalistiska ekonomin kräver en procentuell tillväxt varje år, som innebär att den totala tillväxten ständigt ökar. En dag kommer därför naturen att sätta stopp för den ekonomiska tillväxten, inga resurser är oändliga och det finns en gräns för hur mycket jorden kan producera. Dessutom gör vi nu slut på en ändlig resurs – de fossila bränslena – som tagit miljontals år att bilda. Den resurs som mer än något annat bidragit till den höga tillväxttakten under de senaste 150 åren.

Men om detta bryr sig varken ledande politiker och borgerliga ekonomer. De utgår från att den ekonomiska tillväxten i världen måste växa i det oändliga, alltså ständigt öka oavsett om det innebär att allt mer av jordens resurser förbrukas. Och orsaken till detta är att de betraktar kapitalismen som en norm för hur samhället ska vara organiserat.

Bluffen med kolinlagring

I Paris satte man upp “ambitiösa mål” som innebär att jordens medeltemperatur bara får öka med 2 grader Celsius. Men de redan rika länderna var inte beredda att skära ner på deras egen allt för stora förbrukning av fossil energi, då de insåg att det ofelbart skulle leda till att den ekonomiska tillväxten avstannade. Alltså beslöt man att fortsätta att elda på fossilbrasan, genom att sopa utsläppen av koldioxid under mattan. Men ingen visste hur den mattan ser ut som ska gömma koldioxidutsläppen, eller vad det kostar i form av förstörd miljö.

Åt denna bluff jublade politiker och massmedia. Människor, djur, växter, miljö, ja hela vårt jordklot offrades i Paris 2015 på tillväxtens altare. I Paris sa politikerna i princip ja till fossilsamhället, men fick en stor del av världen att tror att de sa nej.

Hur kunde politikerna påstå att Parisavtalet skulle rädda oss från Klimatkatastrofen? Och hur kunde så många journalister låta sig luras? Och hur kunde så många medvetna människor undgå att förstå vad besluten innebar?

En realistisk beskrivning av energikonsumtionen

I sin bok En värld drogad av olja skriver Kjell Aleklett, professor emeritus i geovetenskap, att det var scenariot RCP2.6:s beskrivning av energikonsumtionen fram till år 2100, som fick politikerna att säga ja till Parisavtalet. Detta scenario utlovar nämligen en så låg värmeutstrålning att den globala uppvärmningen antas komma att ligga på mellan 1,5 och 2,0 grader Celsius: “Vad många inte var medvetna om är att RCP2.6 kräver massiv satsning på kolinlagring (CCS) och att kolproduktionen år 2100 skulle vara 60 procent större än 2010,” skriver Kjell Aleklett.

Diagrammet visar den fossila konsumtionen under seklet med tvågradersscenariot RCP2.6. Negativa utsläpp är koldioxid som lagras i marken vid fossil förbränning genom CCS-teknik. Diagrammet har tagits fram av Kjell Aleklett, professor emeritus, Uppsala universitet, Globala energisystem, Institutionen för geovetenskaper och illustratören Olle Qvennerstedt. Diagrammet är från sidan 349 i Kjell Aleklett bok En värld drogad av olja.

I en artikel i Göteborgs-Posten 5 april 2017, skriver Kjell Aleklett: “I det här diagrammet sammanfattas den fossila konsumtionen under seklet… Scenariot RCP2.6 kräver att vi utvinner så mycket kol som det går, men att vi samtidigt urskiljer koldioxid då kolet förbränns och att koldioxid pumpas ner i marken. Det betyder att den anläggning för CCS som Vattenfall byggde i Tyskland var helt i linje med de krav som Sverige skrev på i Paris. Om president Trump satsar på kolbrytning och CCS så är det också i linje med Parisavtalet.”

Bakgrunden är The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) som presenterade fyra olika scenarier vid klimatmötet i Paris. Tre av dem, RPC4,5, RPC6,0 och RPC 8,5, är helt orealistiska eftersom den beräknade att åtgången av fossila bränslen är mycket större än de reserver som finns. Trots att man också i en av dessa modeller räknar med en helt orealistisk ökning av kärnkraften klarar ändå ingen enda av dessa tre modeller att komma under 2,0 graders uppvärmning.

Om vi håller oss till den modell, RCP2,6, som utgår från att världens energiförbrukning inte ska öka med mer än 100 procent, det vill säga en fördubbling, så krävs ändå att energilagring börjar redan 2020, och att cirka en tredjedel av utsläppen från kol, naturgas och biomassa lagras redan 2040.

År 2060 ska, enligt denna modell, så gott som alla utsläpp från kol lagras likaså mer än hälften av utsläppen från olja och biomassa. Oljeförbrukningen har då reducerats till en tredjedel av dagens, medan naturgasförbrukningen har fördubblats och kolförbrukningen ligger ungefär på samma nivå som i dag.

Även om konsumtionen av energi från sol och vind vid nästa sekelskifte, år 2100, har mångdubblats jämfört med i dag kommer dessa energikällor ändå inte att tillsammans med vattenkraft svara för mer än cirka 15 procent av energikonsumtionen i världen, enligt RPC2,6. Det är mindre än kärnkraften, som i detta scenario beräknas byggas ut mycket under seklets sista decennier. Biomassa ska svara för cirka 20 procent, varav hälften av dess utsläpp av koldioxid ska lagras.

De fossila energikällorna kommer fortfarande att utgöra nästan 50 procent. Men två tredjedelar av de fossila utsläppen, varav allt från kol, ska lagras. Totalt beräknas minst 40 procent av alla koldioxidutsläpp från 2020 till år 2100 att kunna lagras enligt denna modell.

Detta skulle innebära att uppvärmningseffekten per kvadratmeter som utan kolinlagring skulle vara 7,4 watt, men tack vare kolinlagring skulle reduceras till 2,4 watt/kvadratmeter. Uppvärmningen skulle då bli mindre än en tredjedel. Och, simsalabim, så klarar världen av 2,0 graders-målet. (Watt är ett effektmått, det vill säga energi eller arbeta per tidsenhet. Med mindre koldioxid i atmosfären blir uppvärmningseffekten, mätt i watt per kvadratmeter, mindre).

Tack vare detta trolleritrick, med lagring av koldioxid, ska världen räddas från klimatkatastrofen utan några uppoffringar. Och Donald Trump kan använda hur mycket kol han vill, bara han lyckas lagra koldioxiden. Men nu tvivlar allt fler på att det är möjligt att genomföra kolinlagringar av denna storleksordning.

Hans Hjälte