2018.10.26

När rapporten presenterades i Sydkorea förklarade IPCC* ordförande Hoesung Lee att det inte är omöjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Han lade sedan till en liten, men mycket betydelsefull brasklapp: “Men det kräver aldrig tidigare skådade ansträngningar av hela världen.”

Det finns inget som tyder på att beslutsfattare, politiker – eller de som har den verkliga makten i världen, kapitalisterna – är beredda att ta till sig det budskapet. Tvärtom! Det är Business as usual som gäller, det vill säga profiten framför allt. Detta syns också i kommentarerna till rapporten. Många forskare pekar på bristerna. Under de tre år som gått sedan Parisavtalets skrevs under har i princip ingenting gjorts för att försöka uppnå målsättningen. Tvärtom har utsläppen av växthusgaser ökat dramatiskt. Kurvan pekar åt fel håll, uppåt.

I tre av de fyra alternativ (Pathways) – P1, P2 och P3, som FN presenterar ska kurvorna över utsläppen vändas kraftigt nedåt redan inom cirka fem år. I det fjärde, P4, ska utsläppen sluta stiga vid samma tid, men inte vända nedåt förrän omkring 2030.

Ur den synvinkeln är kanske P4 ett mer verklighetsbaserat alternativ, då det ser helt orealistiskt ut att utsläppen ska kunna minska så fort som man utgår ifrån i P1, P2 och P3 utan väldigt kraftiga ingripanden i marknadsekonomin. P4 är naturligtvis det mest attraktiva förslaget för dem som vill ha så lite ingrepp som möjligt i vårt sätt att leva. Men dess lösningar på klimatfrågan är helt orealistiska. Det bygger enbart på önsketänkande om att vi fortsatt kan skjuta de stora problemen framför oss och vänta på tekniska lösningar (mer om detta nedan).

Pathway 3 kräver liksom Pathway 4, en jättelik satsning på kärnkraftsutbyggnad. Såväl Pathway 2 som Pathway 3 bygger dessutom på att efter 2050 ska plantering av skog ta upp koldioxid. Dessutom ska arealerna för odling av energigrödor utökas. Bägge förslagen innebär även lagring av koldioxidavfallet, dock inte samma oerhörda mängd som i fallet med Pathway 4.

Vad som skiljer dessa två alternativ från Pathway 4 är att de inte skjuter upp en lika stor del av problemen till efter 2030. De är å andra sidan mer orealistiska när det handlar om att få igång utsläppsminskningarna. Det finns ingen orsak att spilla mer ord på Patway 2 och Pathway 3. Däremot finns det anledning att granska Pathway 4, på grund av att det kommer att utgöra ett alibi för att skjuta upp alla nödvändiga åtgärder för att minska koldioxidutsläppen (se nedan).

Det finns också det goda skäl att titta närmare på Pathway 1, som åtminstone skulle kunna dämpa ökningen av koldioxidutsläppen, även om det inte når målen. Vi måste dock ha klart för oss att ett genomförande skulle kräva en radikal omställning av våra liv, speciellt för människor som lever i den “rika” delen av världen. Det är rent nonsens när FNs Klimatpanel IPCC påstår att detta förlag skulle åstadkomma både en lägre efterfrågan på energi och höjd levnadsstandard. Det råder nämligen ett väldigt starkts samband mellan ökade konsumtion och större energikonsumtion.

Emin Tengström, före detta professor i humanekologi på Chalmers och på Göteborgs universitet, anser att vi som lever i de rika länderna måste sänka vår standard om vi ska kunna undvika klimatkatastrofen: ”Ekonomisk globalisering måste ersättas av ekologisk globalisering. Det första ordet är global hushållning i stället för global tillväxt. Nästa ord är global kvotering av tillgängliga naturtillgångar och kvarstående möjligheter till utsläpp. Det tredje ordet är global fördelning av kvoterna. Den måste beräknas på respektive lands befolkningsstorlek. Det betyder möjligheter till ekonomisk tillväxt i fattiga områden och ekonomisk nedväxt i rika områden.”

IPCCs rapport är en glädjekalkyl som pekar på möjligheter, men inte fäster stort avseende vid risker. Klimatförändringarna kan gå ännu snabbare än FNs klimatpanel redovisar i sin nya rapport. Många klimatforskare har redan pekat på att IPCC fokuserar för lite på de förstärkande effekter som uppstår när olika klimatgränser passeras. Samtliga förslag är därför mer av glädjekalkyler än realistiska beskrivningar om vad som kan åstadkommas.

Den allvarligaste bristen är nog att IPCC går som katten runt het gröt och inte vågar säga att ska en klimatomställning kunna genomföras räcker det inte med enbart tekniska lösningar och löften om att minska koldioxidutsläppen. Vi har ju sett att utsläppen redan i dag är rekordhöga, trots att länderna i Paris för tre år sedan kom överens om att minska dem. I stället krävs bindande internationella beslut och verkliga utsläppsminskningar. Och det går endast att genomföra om man fattar beslut om att de reserver av fossila bränslen som finns måste stanna kvar under jordytan. Hur mycket IPCC och FN än föreslår kommer annars fossilföretagen att fortsätta att pumpa upp olja och naturgas och bryta kol, därför att det är lönsamt.

En verklig energiomställning kräver tuffa beslut – som innebär att marknadskrafterna inom energiområdet måste sättas ur spel. FNs klimatpanel IPCCs alternativ Pathway 1, skulle kunna var ett steg på rätt väg, men risken är mycket stor att förslaget snart går samma öde till mötes som alla de löften som gavs i Paris i december 2015.

Om Pathway 1 skulle genomföras fullt ut så skulle målet om högst 1,5 procent temperaturökning kunna uppnås och detta utan lagring av koldioxid i berggrunden. Däremot skulle man behöva återplantera skog i stora områden för att växtligheten skulle kunna ta upp en del av den koldioxid som de fossila bränslena skapar vid förbränning.

Detta är en bra metod för att sänka koldioxidutsläppen. Under en väldigt lång period har världens skogar skövlats för att ge utrymme, inte bara för odlingar utan även för industrier och städer. Under de senaste decennierna har regnskogar skövlats för att ge plats för odlingen av till exempel sojabönor och oljeväxter. Om denna utveckling ska kunna vändas och skogsområden ska kunna växa krävs det politiska krafttag mot profitintressena.

Under 2017 användes mer fossila bränslen än någonsin och därför blev koldioxidutsläppen rekordhöga. De fossila bränslena svarade för 65 procent av elkraftproduktionen i världen, kärnkraften för tio procent, den förnyelsebara energin, vindkraft, solenergi och vattenkraft tillsammans för 25 procent, varav merparten, 16 procent, dock kom från vattenkraft. Solenergi och vindkraft svarade alltså tillsammans för endast åtta procent av elkraftproduktionen i världen.

Om tolv år ska, enligt detta förslag från FNs klimatpanel, sol, vind och vatten leverera 60 procent av all elenergi i världen. Och 2050 nästan 80 procent. Det innebär naturligtvis att de krävs en rejäl utbyggnad av sol- och vindkraft under de kommande åren.

Procentuellt sett ökade elproduktionen från sol och vind med drygt tre procent från föregående år 2017, medan naturgasens elproduktion endast ökade med drygt en procent. Men mätt i terawatt var naturgasens ökning tio gånger större än sol- och vindkraftens sammantagna ökning.

Man kan lura sig om man enbart ser till procentuella förändringar och inte tar hänsyn till storleken. Eller med andra ord: Det är betydligt enklare att få stora procentuella ökningar för nya energikällor, och lättare för redan etablerade energikällor, som naturgas och olja, att öka mängden mycket mer än för nyetablerade energikällor.

Av den totala energikonsumtionen 2017 svarade sol, vind och biomassa för endast 3,6 procent. De fossila bränslena olja, kol och fossilgas svarade för 85 procent. Och det är dessa 85 procent som ska ersättas

Så här såg världens energianvändning ut för 2017.

Data från BP Statistical Review of World Energy, "Primary energy consumption by fuel"

Det här förslaget, Pathway 1, innebär att kolanvändningen totalt sett ska minska med 78 procent till 2030 och totalt med 97 procent till 2050, motsvarande siffror för olja är – 37 procent till 2030 och 87 procent till 2050, och för naturgas – 25 procent till 2030 och 74 procent till 2050. Detta innebär en väldigt snabb avveckling av fossila bränslen och en väldigt snabb ökning av vind- och elenergi. Betydligt snabbare än tidigare prognoser. Frågan är hur detta ska kunna lyckas. Det finns många skäl att tvivla:

1. Trots alla löften från politikerna har vi hittills inte sett någon minskning i användningen av fossila bränslen, eller någon minskning av koldioxidutsläppen. Varför skulle det nu ske en omsvängning? Kommer inte bara de politiska beslutsfattarna att rycka på axlarna och fortsätta att låta företagen pumpa upp olja och gas eller bryta kol i oförminskad takt.

2. Det går inte att rakt av byta ut väldigt olika energikällor med varandra på ett enkelt sätt. Lagrad energi som olja, gas och kol fungerar annorlunda än vind och sol vars energi förbrukas samtidigt som den genereras. Olja, naturgas och kol är lagerenergi som inte skapas samtidigt som den förbrukas. Sol och vind kan bara användas direkt via elnätet då solen skiner och när vinden blåser. Kostnaden för användning av sol- och vindenergi ökar när man måste skapa systemet för att lagra den. Att använda batterier är dyrast. Mängden batterier som behövs framför allt till bilar kan dessutom leda till brist på vissa metaller, och framför allt kan kostnaderna för batteritillverkningen öka kraftigt av det skälet. Det bästa sätt att använda sol- och vindenergi är låta dessa energikällor ingå i ett system där de balanseras av vattenkraft eftersom vattnet, och därmed energin, kan lagras i dammar. När det finns överflöd på sol- och vindenergi kan dessutom denna energi användas för att pumpa upp vatten till dammar varifrån vattenkraften sedan levererar elenergi, när vindsnurrorna står stilla eller solen inte skiner. Sådana kraftverk finns redan på öar i Atlanten. Men tillgången på vattenkraft är begränsad på många håll i världen, så därför behövs även andra lagringsmöjligheter om sol- och vindenergi ska kunna försörja elsystemen dygnet runt och året runt.

3. Det räcker dessutom inte att enbart och snabbt bygga ut sol- och vindkraft, man måste dessutom bygga en helt ny infrastruktur för distributionen. Sol och vindkraft kan ju inte transporteras på tankbilar. Därför behövs nya och större elnät.

4. En övergång från fossila energikällor till sol- och vindenergi kommer att leda till högre energipriser eftersom omställningen kräver stora investeringar. Men förr eller senare hade ändå energipriserna ökat. Den billiga oljans tid tog slut redan för 15 år sedan. Och om ingen omställning genomförs så kommer oljan att ta slut under det här seklet. Detta kommer att bidra till högre energipriser.

FNs Klimatpanel IPCC skriver så här om Pathway 1: “Ett scenario i vilket samhället, affärslivet (business) och tekniska innovationer skapar lägre efterfrågan på energi fram till 2050 medan levnadsstandarden ökar, speciellt jordklotets södra delar.”

Detta påstående är som att sälja konserverad gröt med mördande reklam. Det hade varit renhårigare om IPCC hade sagt att det kommer att krävs stora uppoffringar för att rädda jordklotet från den katastrof som vi är på väg mot. Kanske, har FNs klimatpanel inspirerats av dagens reklamspråk som går ut på att pracka på människor onödiga prylar med hjälp av glättiga förpackningar.

Det är obegripligt att det fjärde förslaget Pathway 4 över huvud taget finns med, eftersom det bygger mer på önsketänkande än på realistiska lösningar. Orsaken till att det finns med är förmodligen för att kapitalister och politiker ska få en slickepinne att suga på, det vill säga slippa att plågas av några djupgående förändringar i samhället. Fokus är helt inskränkt till resonemang kring framtida tekniska lösningar. Till skillnad från de tre övriga, Pathway 1, 2 och 3, får den stora utbyggnaden av förnyelsebara energikällorna vänta till efter 2030. Alternativ P4 bygger nämligen på att det från och med år 2030 och framåt ska gå att lagra enorma mängder av koldioxid, genom tekniska lösningar som ännu inte finns eller att plantera gigantiska mängder med ny skog.

I Svenskan Dagbladets klimatkollen, skriver Peter Alestig: En absolut nödvändighet på lite sikt är så kallade negativa utsläpp. De innebär att koldioxid sugs upp från atmosfären genom olika åtgärder, exempelvis satsningar på att öka skogsarealen på jorden. Det senare innebär dock risker. Det kommer att krävas stora landområden, med potentiella konflikter som följd, exempelvis vad gäller biologisk mångfald. En annan nödvändig utveckling är teknologi för infångande och lagring av koldioxid, exempelvis i berggrunden.

Att suga ner CO2 från atmosfären och lagra den kan ske på flera sätt, påpekar IPCC, till exempel genom så kallad BECCS (bioenergi kombinerat med teknik för koldioxidlagring) eller omfattande trädplantering. Och det måste ske snabbt. Flera hundra gigaton CO2 måste sugas ner från atmosfären under resten av seklet. Enbart i fjol, 2017, släppte världen ut omkring 37 gigaton totalt. Nu konstaterar IPCC också att negativa utsläpp i den omfattningen är förenat med flera begränsningar inom genomförbarhet och hållbar utveckling. Dessutom har teknikernas effektivitet inte bevisats i större skala.

Negativa utsläpp är en mycket konstig benämning på utsläpp som lämnas över till kommande generationer. Det låter som att övriga utsläpp, det vill säga att öka koldioxidhalten i atmosfären, skulle vara “positiva utsläpp”. De områden som skulle behöva planteras med ny skog motsvarar hela Indiens landyta. I dag minskar i stället skogsarealen i världen. På 15 år har världens skogsareal minskat med tre procent. FNs jordbruksorganisation FAO konstaterar i år att ”tiden rinner ut för världens skogar, vars totala areal krymper dag för dag”.

Peter Alestig skriver: ”Om storskaliga negativa utsläpp ens är möjligt, vilket återstår att se, lär det vara förenat med stora uppoffringar på andra områden, som livsmedelsförsörjning och biologisk mångfald. Men denna jättelika kolinlagring räcker inte för att få ner koldioxidutsläppen till atmosfären. Det krävs också att de fossila bränslena ersätts av andra energikällor. Och då handlar det inte bara vindkraft och solenergi.”

Pathway 4 kräver inte bara mer arealer för att skogarna ska kunna binda koldioxid, det krävs också ökade arealer för att kunna odla mer biobränslen om utsläppsmålet ska nås. Dessutom måste kärnkraften producera nästan fem gånger så mycket mer energi om 40 år än den gör i dag. Detta innebär givetvis en enorm utbyggnad, inte minst med tanken på en stor del av dagens kärnkraftverk redan är föråldrade och måste tas ur bruk inom de närmaste decennierna.

Vill man helt ersätta oljan med kärnkraft, krävs enligt en amerikansk beräkning att ett nytt kärnkraftverk startas varje dag under 30 år, konstaterar Emin Tengström i en debattartikel i GP.

P 4 är inget seriöst förslag. Risken med att över huvud taget ta fram förslaget är att det kommer att upplevas som väldigt lockande för politiska beslutsfattare och leder till att inga verkliga åtgärder kommer att genomföras.

Det är helt enkelt nödvändigt att vi bygger ut alternativa energikällor, men det räcker inte. Vi måste ändra hela vår livsföring. Vi kan inte fortsätta att förbruka ändliga resurser, då utarmar vi vår och alla andra varelsers livsmiljö!

Under 200 år vi varit helt beroende av de fossila energikällorna för att bygga upp vårt välstånd i Europa och i Nordamerika. Ett välstånd som en majoritet av världens invånare aldrig har fått uppleva. Det är dags att inse att det välstånd vi har skaffat oss och den överdrivna konsumtion vi numera ägnar oss åt är på väg att skapa en katastrof som hotar allt liv på jorden.

Åtgärder mot denna katastrof för alla levande varelser, kan inte säljas med glättade budskap. Människor måste få veta den bistra sanningen. Kapitalister och politiker måste ställas mot väggen. Det är dags att göra upp med skönmålningen av vår framtid, som invaggar oss i tron att det är enkelt att snabbt göra oss av med de fossila bränslena. Höginkomsttagarnas utmanande lyxkonsumtion måste som ett självklart första steg raderas ut. En radikal jämlikhetspolitik måste utan dröjsmål drivas igenom.

Det kommer helt enkelt att krävas en hård politisk kamp för att kunna genomföra en energiomställning. FNs klimatpanel IPCC pekar med sitt alternativ Pathway 1 ut en möjlighet. Men det krävs politisk mobilisering för att den ska kunna bli verklighet! Och denna mobilisering måste komma igång nu. Varje dag som går utan genomgripande åtgärder är en förlorad dag för klimatet och möjligheten att stoppa den katastrof som jorden är på väg mot.

Hans Hjälte

*IPCC = Intergovernmental Panel of Climate Change.