2022.02.12

Den gröna omställningen borde ge Afrika stora ekonomiska möjligheter. Kontinenten har en stor andel av världens reserver av kobolt, mangan, grafit, mm - mineraler som är viktiga för tillverkningen av de batterier som är nödvändiga för att lagra energi från bl a vind- och solkraft. Dock hamnar vinsterna i hög grad på andra håll. Kommentar har läst rapporter om konfliktmineraler och sammanfattar.

”Naturresurser som mineraler är Guds gåvor, därför bör samhällen och medborgare dra fördel av dem på ett rättvist sätt utan att förstöra för andra, inklusive djur och växter. Vi anser att om gruvbrytning ska äga rum ska majoriteten tjäna på det och inte de få, och hälsovård, utbildning och samhällelig infrastruktur ska tjäna folket.”

Så heter det i en deklaration från plattformen Alternative Mining Indaba 2021, som bl a arrangerar konferenser och vill verka för att naturtillgångar kommer till nytta för befolkningar.

Bland deras krav finns:

”… att överenskommelser med gruvbolag i våra samhällen omförhandlas på ett respektfullt sätt där representanter för samhällen har full insyn och att förhandlingarna förs enligt principen om Free Prior and Informed Consent så att samhällen kan säga ja eller nej till gruvbrytning.”  (ingår i en FN-deklaration om urfolkens rättigheter), och:

”Gruvföretag måste upphöra med att undvika skatt genom att flytta vinsterna till skatteparadis. Inför ett enhetligt skattesystem där multinationella företag beskattas som en enhet.”

Läget vad gäller de s k kritiska mineraler som Afrika är så rikt på är dock knappast sådant att det gynnar folkflertalet, de bryts men mycket skeppas för att processas i andra länder, bl a Kina. Vinsterna för de råvarurika länderna kunde vara betydligt större om mineral processades på plats under större kontroll av berörda länder, menar många afrikanska ledare. 

Merparten av Afrikas arbetande saknar trygga anställningar och försörjer sig i den informella sektorn med olika påhugg – i Kongo handlar det om mer än 85 procent. Gruvnäringen ger jobb bl a genom småskalig brytning utförd av enskilda utan anställning. Den kan vara viktig för befolkningens försörjning lokalt, dock är arbetsmiljön ofta farlig och verksamheten miljöskadlig. Småskalig brytning försvaras av folkliga organisationer. 16 miljoner människor i låg- och medelinkomstländer runt om i världen bedöms vara beroende av denna typ av arbeten för sin försörjning.

I Kongo, den största producenten av kobolt, bedöms flera miljoner människor vara beroende av småskalig brytning och ca 200 000 personer beräknas enligt mining-technology.com arbeta direkt med denna, ofta genom hemmagjorda och farliga metoder. Det saknas statistik över hur många som dör som en följd av denna brytning. Forskare bedömer dock att det handlar om ca 2000 arbetare årligen.

Gruvbolagens storskaliga brytning ger också jobb för gruvarbetare. Jobb som kräver högre utbildning går i hög grad till inflyttad kompetens.

Med rätt investeringar skulle Afrika kunna industrialisera sin gruvsektor och öka sin andel av vinsterna när den globala efterfrågan på batterimineraler ökar. Det skulle innebära att kontinenten kunde bryta den onda cirkeln av att enbart vara råvaruleverantör som hållit tillbaka afrikanska länder sedan kolonialstyrets dagar.

Ett exempel är Demokratiska Republiken Kongo som står för mer än hälften (70 procent) av världens koboltproduktion, men bara tillgodogör sig tre procent av vinsterna i batterimineralindustrin. Det beror på att Kongos del av processen enbart handlar om att ta upp och exportera kobolt.

Kobolten skeppas framför allt till Kina för att processas. Koboltmetall är hård, motstår höga temperaturer och har hög energidensitet. Den används till exempel i sk hårdmetall som bl a Sandvik tillverkar. Kobolt är också ett nyckelmaterial i en av de vanligaste batterityperna, s k LIBs (litium-jon-batterier). Kobolt hjälper batteriet att behålla sin kapacitet även efter flera tusen laddningar.

I januari 2020 tillkännagav Kongos regering att man skulle låta bygga en ny statligt ägd fabrik som köper kobolt direkt från de småskaliga koboltbrytarna. Detta för att hålla uppe koboltpriserna som gått ner.

En ny gruvkod (uppförandekod), som bl a innehåller höjda krav på royalty väntas leda till färre utlandsinvesteringar i Kongo och höjda priser. Ett flertal kinesiska företag har börjat satsat på fabriker för att processa kobolt i Kongo.

När det gäller andra mineraler finns t ex 80 procent av mangantillgångarna i Södra Afrika. Gabon har också stora reserver. Mocambique och Tanzania har stora reserver av grafit, koppar finns i Kongo och Zambia. Om inget förändras kommer kontinenten trots dessa rikedomar att få fortsatt små vinster av hanteringen fastän efterfrågan väntas öka kraftigt.

Bedömare räknar med växande spänningar mellan råvaruländer och övriga världen när det gäller tillgången till de värdefulla mineraler som är centrala för en övergång till renare energi. Länder i Europa och Nordamerika vill öka sin utvinning medan afrikanska länder vill verka för mer lokal utvinning och få större del av vinsterna för att kunna finansiera sin industrialisering. Något som kan begränsa deras export av råvaror. De geopolitiska spänningarna väntas öka när det gäller inflytande över mineraler som är nödvändiga för den gröna omställningen.

När USA bygger allt från batterier till satelliter och vindturbiner är de beroende av några dussin s k kritiska mineraler som bryts och processas i andra länder. Beroendet oroar USA:s regering, som satsar allt mer på strategisk planering och investeringar för att säkra tillgången, inte minst eftersom Kina ökat sin kontroll av kritisk mineralexport.

Trots enorm tillväxt av företag i den digitala ekonomin har it-företagen inte engagerat sig i gruvbrytning och processande av de nödvändiga mineralerna som behövs i datorerna, s k ict-element. Tillgången domineras av ett antal kinesiska företag och några västeuropeiska och japanska som processat biprodukter vid annan metallframställning.

Mindre än en procent av ict-elementen återvinns. Det handlar delvis om att mycket små mängder finns i datorerna. I en vanlig PC finns t ex 0,00004 procent gallium, värdet är ca 0,02 cent. De ekonomiska incitamenten är alltså låga och tekniken outvecklad.

Efterfrågan väntas växa snabbt. Bara två av sju ämnen bryts för utvinning av just dem, andra är biprodukter. Många av biprodukterna hamnar i slagghögar och utvinns inte i dagsläget. Detta är dock en tänkbar råvarukälla framöver.

Infrastrukturen runt datorer, som batterier, robotar, vindturbiner etc är viktigare än ict-elementen när det gäller möjligheter för länder med gruvtillgångar att få intäkter.

Hur utvecklas då mineralrika afrikanska länder? De har tjänat på gruvbrytning, enligt en genomgång i Mineral Economics. Ekonomin har utvecklats positivt mellan 1996 och 2016. Utvecklingen har varit bättre än för länder med oljetillgångar eller för länder utan någon av dessa tillgångar. Undersökningen tillbakavisar antaganden om att mineralresurser nödvändigtvis skapar ett beroende som inte är förenligt med ekonomisk och social utveckling.

Demokratiska republiken Kongo är landet där gruvdrift i högst grad bidrar till ekonomin. Mineralexport utgör 85 procent av den totala exporten.

Globalt sett står kol för hälften av alla intäkter från gruvdrift. Järnmalm, koppar och guld kommer därefter. Den globala gruvindustrins tillväxt var kraftig under århundradets första 15 år, en huvudanledning var den växande efterfrågan i Kina.

Eva Berlin

Källor och vidare läsning:

Boosting industrialisation, dealing with climate change – or both?

Critical materials and sustainable development in Africa

12th Alternative Mining Indaba AMI Declaration 8 -12 February, 2021

The US is worried about its critical minerals supply chains – essential for electric vehicles, wind power and the nation’s defense

 Mining’s contribution to national economies between 1996 and 2016

Digital Economy Growth and Mineral Resources -Implications for Developing Countries

The future of artisanal mining in the DRC

rmgconsulting