2021.05.10 1968 kom det första numret av Kommentar som papperstidning ut. Det var en tid då solidaritetsrörelsen med folken i Asien, Afrika och Latinamerika växte sig stark. USA-imperialismen och de europeiska kolonialmakterna härjade hänsynslöst i tredje världen.

Erik och Lasse var vänner sedan ungdomen. De ville studera vidare och sökte sig till universitetet i Stockholm och Institutionen för praktisk filosofi. Central person där var läraren och filosofen Åke Löfgren. Varje måndag i mitten av 1960-talet samlade han en grupp studerande till ett möte. ”Samtalen handlade om solidaritet, vår skyldighet att ta ställning på grundval av fakta”. (Erik Eriksson: Jag såg kärleken och döden, Ordupplaget, 2008)

USAs krig i Vietnam pågick och okunnigheten om kriget var stor. Vännerna kring Åke Löfgren läste allt de fick tag i om Vietnam i tidskrifter, böcker, utländska forskningsrapporter, analyserade, skrev artiklar, höll föredrag och deltog i debatter. Gruppen saknade namn men kallades i medierna för Unga Filosofer, vilket blev det egna namnet.

Vid slutet av 1966 var de en grupp på 20 personer. De skaffade en lokal på Drottninggatan 13, i kvarteren som skulle rivas. Där byggde gruppen upp ett arkiv: Unga Filosofers u-landsarkiv och skapade arbetsgrupper. En grupp studerade Genèveavtalet om Vietnam från 1954, översatte och gav ut det, skrev och föreläste om det.

Unga Filosofer hade inga ekonomiska anslag, men i januari 1967 ordnade kända artister en matiné till stöd för Unga Filosofer. Det gav organisationen en arbetskassa. Unga Filosofer blev med tiden en välorganiserad förening där även tidskriften Häften för kritiska studier och Böcker till Hanoi ingick.

Kamraterna diskuterade länge om de skulle ge ut en tidning – de hade ju inga pengar – men i början av 1968 bestämde de sig. Tidskriften skulle komma ut med ett nummer varje månad och heta Kommentar, behandla utrikesfrågor, solidaritet med tredje världen och naturligtvis Vietnam. Erik var redaktör och han berättar om när en lastbil kom med den första upplagan:

”Vi bar upp buntarna till redaktionen. Det var en stor stund när vi satt med var sitt exemplar och läste. För det är stort att få sin egen tidning i handen, som när man får första exemplaret av en bok man skrivit. Men kanske är det större med en tidning, för den är frukten av lagarbete och man gläds alldeles oerhört tillsammans. Författaryrket är ensamt, på redaktionen finns gemenskap.” (Jag såg kärleken och döden).

Kommentar blev en stor framgång. När upplagan var som störst uppgick den till uppåt 10 000, vilket innefattade prenumeranter, försäljning i Pressbyrån och bokhandeln. Anseende inom solidaritetsrörelsen och vänstern var stort.

Erik blev kvar på Kommentar under tidskriftens första år. Sedan reste han till Vietnam som reporter och skrev och rapporterade tillsammans med filmfotografen Björn Henriksson för TV om USAs bombningar av byar, bostadsområden, dammar och skyddsvallar. Något som regeringen i USA förnekat. Efter krigsslutet i Vietnam arbetade Erik som journalist inom dags- och kvällspress och på TV. Han fortsatte sedan som krönikör för Norrtälje Tidning och blev författare.

Lasse arbetade vidare i Kommentars redaktion och blev en klippa i produktionen av tidskriften. Han organiserade administrationen, ekonomin och byggde upp ett tryckeri där Kommentar trycktes av redaktionen. Han ansvarade för offsetpressen och reprot och fortsatte att ta uppdrag sedan papperstidningen var nedlagd.

Karl-Ola Nilsson, som ingick i redaktionen, minns Lasse: ”Kommentars redaktion kunde sitta och diskutera politiska och redaktionella problem när Lasse dök upp på väg mellan bokföring och tryckeri. Han stannade upp, lyssnade, kom med förslag till lösning och skyndade sedan vidare till den krånglande tryckpressen. Lasse stod inte i förgrunden, men han var oerhört viktig med sitt kunnande, sin klokhet, sitt vänliga sätt och sin energi.”

Lasse startade också UF-förlaget som producerade studiegruppernas böcker, men även översatte och gav ut litteratur från tredje världen. Han tryckte och gav ut Eriks fotobok Folket som segrade. 157 bilder från Vietnam 1968–75. När intresset för solidaritet och tredje världen under 1990-talet svalnade och Kommentars upplaga sjönk, datoriserade Lasse utgivningen.

Erik bosatte sig på 1980-talet i Grisslehamn och även Lasse flyttade 1990 med sin familj till Roslagen, inte långt ifrån Eriks hem. De gamla vännerna fortsatte sin vänskap och båda dog 2 februari 2021.

Kommentars redaktion (2021)

 

I Kommentars redaktion från 1960-talet syns Claes-Göran Steibert, Erik Eriksson (stående, mitten), Björn Ahrén, Lars Thunegard (sittande, t v), Olle af Geijerstam och Lennart Jönsson.