2026.10.23 En majoritet av världens länder vill ha en kärnvapenfri värld, så "rättvis" rätt att skaffa sådana är knappast en väg framåt. Hyckleriet kring Israels kärnvapen är dock en av många faktor som hindrar såväl nedrustning som fredliga lösningar på konflikterna i Mellanöstern.

Israel är i likhet med andra koloniala projekt grundat genom hög grad av våld och upprättat på ett fördrivet folks raserade byar och marker. Tel Aviv exempelvis på marken för åtta förstörda byar. Drygt 700 000 palestinier fördrevs vid landets bildande 1948. Över 100 000, kanske tre gånger så många, har dödats sedan dess enligt Wikipedias summeringar. Den bakgrunden nämns sällan i dominerande nyhetsbevakning.

Men Israel har räknat med de fördrivnas motstånd och har från start litat till våldsanvändning för att kunna fortsätta ockupera arabiskt territorium. Man har sett det som att den egna existensen hänger på att ha en överlägsen militär styrka i en fientlig omgivning och initierade följaktligen ett kärnvapenprogram, en kort tid efter grundandet 1948, enligt Joshua Frank i Counterpunch.

Planerna tog fastare form under femtiotalet. Frank beskriver i en utförlig genomgång hur satsningen genomfördes med fransk hjälp, till en början utan USA:s vetskap. Kring 1960 fick amerikanska företrädare kännedom om det sk Dimonaprojektet i Negevöknen, först hette det bl a lögnaktigt att det handlade om att producera elkraft och att syftet var fredligt. CIA fick dock tidigt sanningen klart för sig och 1967 uppgav NBC News att Israel inom kort kunde tillverka atombomber.

Information tyder på att Israel sedan dess aktivt expanderar kärnvapenanläggningarna. Detaljer är svåra att slå fast på grund av Israels hållning: att varken förneka eller bekräfta existensen av kärnvapnen, och vägra att låta inspektörer från internationella atomenergiorganet IAEA besöka den hemliga anläggningen. De chockerande lögnerna gällande de egna kärnvapnen gör Israels illegala bombningar av Iran för dess påstådda kärnvapenprogram desto mer hycklande, menar Joshua Frank.

Anläggningen ligger på samma plats än idag - avsides i öknen 15 mil från Tel Aviv and 9 mil från Jerusalem - och heter officiellt Shimon Peres kärnforskningscentrum, också kallat Dimonakomplexet. Officiellt finns här en 26-megawatt värmereaktor. Dimonakomplexet är centralt för Israels kärnvapenprogram. Det antas att Israel hade den underjordiska delen klar redan 1965, kunde producera vapenklassat plutonium 1966 och framställa ett atomvapen före sexdagarskriget 1967. Det antas också att Israel tillsammans med apartheiderans Sydafrika genomförde ett gemensamt kärnvapentest, den sk Velaincidenten, skriver Mondoweiss.

1986 bekräftades förhållandena. Mordechai Vanunu, en tidigare israelisk kärntekniker som jobbat åtta år på Dimona, avslöjade fotografier och information som innebar att Israel kunde rankas som världens då sjätte kärnvapenmakt och kunde ha upp till 200 kärnvapenstridsspetsar. För detta visselblåsande fängslades Vanunu i 18 år, varav 11 i isoleringscell. Fortfarande är han förbjuden att resa eller tala med journalister.

Några som inte blev överraskade av avslöjandet var de brittiska och amerikanska regeringarna och naturligtvis inte heller Frankrike. 1969 gjorde den dåvarande amerikanske presidenten Richard Nixon och Israels premiärminister Golda Meir en överenskommelse om kärnvapen: frågor skulle inte ställas om Israel höll tyst, var vag om sin kapacitet och undvek att testa kärnvapnen. FN gjorde 2014 ett misslyckat försök att få Israel att gå med på internationell översyn av verksamheten.

I dagsläget bedöms Israel ha 90 stridsspetsar, 750 till 1110 kg plutonium - något som bedöms räcka till 187 till 277 kärnvapen och sex diesel-elektriska attackubåtar av klasserna Dolphin-I och Dolphin-II, byggda av HDW i Kiel, Tyskland för den israeliska marinen, med förmåga att skjuta kärnvapenbestyckade missiler. Dessutom har Israel Jeriko III medeldistansrobotar med en potentiell räckvidd på 4 800-6 500 km.

I decennier har Nixon-Meir-överenskommelsen väglett amerikanske presidenter. Israel ger tillräckliga bevis för kärnvapnens existens för att avskräcka sina fiender, men tillräckligt vaga sådana, så att landets vänner får en möjlighet att titta åt ett annat håll. Politiken kallas "nuclear opacity" ungefär nukleär ambivalens eller grumlighet, amimut på hebreiska. Denna är alltså ingen slump utan en genomtänkt hållning som gör det lättare för det officiellt rättighetsfokuserade väst att hålla det våldsamma landet under armarna och undvika sanktioner mot Israel. Enligt Council on Foreign Relations har USA stött landet med 300 miljarder dollar sedan 1948, vilket gör Israel till USA:s största mottagare. Man köper i hög grad amerikanska vapen för pengarna. Det militära stödet nådde en topp 2024. EU är Israel största handelspartner.

Bakgrunden är känd: de stora oljetillgångarna i området, landets strategiska placering nära viktiga handelsvägar, lönsamma vapenaffärer, kolonialism som t ex beredvilligheten att låta palestinierna kompensera för nazismens massmord på judar, kristna trosföreställningar och profetior - bl a om Israels roll inför Jesu tänkta återkomst. Plus uppfattningen att kartboken för 2000 år sedan borde vägleda oss än idag. Kristdemokrater talar om Västbanken som "Judéen och Samarien".

USA:s officiella inställning är fortfarande att man inget vet om Israels kärnvapen och inte sedan president Kennedys tid har några försök gjorts att tygla Israel ambitioner, enligt forskarna Victor Gilinsky, Leonard Weiss, som i Bulletin of the Atomic Scientists beskriver USA:s hyckleri. Frånvaron av öppenhet gör att Israel kan låtsas vara hotat av en iransk atombomb. Dubbelspelet underminerar USA icke-spridningspolicy. De konstaterar att israeliska företrädare när det passar skryter om och anspelar på sina kärnvapen.

Den högerextreme israeliska ministern Amichai Eliyahu är bara en av dem. Han har till exempel nämnt möjligheten att använda kärnvapen i Gaza. Enligt Times of Israel menade han att ett av Israels alternativ i kriget mot Hamas kunde vara att släppa en atombomb på Gaza. För detta blev han åthutad av Netanyahu. Han har också bl a sagt att det inte finns något sådant som oskyldiga civila i Gaza och därför inte velat tillåta humanitär hjälp.

Iran däremot har aldrig haft kärnvapen, men dess program har orsakat internationell oro i mer än ett decennium, skriver The Conversation som sammanfattar: 2015 skrev Iran under det iranska kärnteknikavtalet JCPOA med USA, Ryssland, Kina, UK och Tyskland i utbyte mot lättnader i sanktionerna mot landet. Detta innefattade inspektioner från IAEA. Dock sa Trump upp avtalet 2018. Sedan dess har Iran anrikat mer uran än vad som behövs för dess energiprogram. IAEA har påtalat att Iran inte försett dem med tillräckliga svar gällande sitt program. Men sedan det nuvarande kriget började har amerikanske och internationella företrädare bekräftat att Iran inte var nära att utveckla kärnvapen och inte utgjorde ett omedelbart kärnvapenhot mot USA eller Israel.

Påståendet Israel gjorde för redan nästan 40 år sen, att Iran är "veckor" från att skaffa en atombomb, stämmer inte.

Enligt armscontrol.org har heller varken Trump eller Netanyahu i samband med anfallet presenterat några bevis för en pågående rustningsaktivitet . IAEA:s generaldirektör Rafael Mariano Grossi har i en intervju med CNN svarat nej på frågan om iranierna var dagar eller veckor från att bygga en bomb.

Armscontrol.org bedömer att USA inte tog förhandlingarna med Iran, som föregick attacken mot landet, på allvar eller deltog med god vilja att hitta en kompromiss. https://www.armscontrol.org/issue-briefs/2026-03/did-irans-nuclear-and-missile-programs-pose-imminent-threat-no

Om Iran känner sig hotat skulle det däremot kunna omvandla sitt energiprogram till ett vapenprogram. Eller använda sitt anrikade uran som påtryckning i en förhandling med USA, bedömer The Conversation, som konstaterar att acceptansen i väst av Israels kärnvapenarsenal är en farlig och ohållbart position. Väst menar alltså att kärnvapen kan vara i "rätt händer" och i "fel händer". Australiens Canberra-kommission noterade 1996, att så länge en stat har kärnvapen kommer fler att vilja ha dem. Följaktligen röstade många länder för FN:s konvention om förbud mot kärnvapen 2017. Hittills har 99 stater skrivit under, däremot inga kärnvapenmakter. Inte heller Sverige har skrivit under.

En enhetlig syn på kärnvapen som förbjudna skulle vara det mest effektiva sättet att förhindra spridning, skriver The Conversation.

Israels och väst tvetydiga hållning till Israels kärnvapen kan inte fortgå, bedömer också ICAN, den internationella kampanjen för att avskaffa kärnvapen. Kärnvapennedrustning är en viktigt komponent för en hållbar fredsöverenskommelse mellan Israel och Palestina, och i hela regionen. USA:s fortsatta hållning är att inte pressa Israel att skriva på icke-spridningsavtalet och alla presidenter sedan Bill Clinton har enligt uppgifter skrivit under en överenskommelse om att strävan efter vapenkontroll inte ska gälla Israel.

Tyska företrädare har bekräftat att de varit medvetna om att tyska ubåtar som sålts till Israel kunde bestyckas med kärnvapen. Något som undergräver strävanden till nedrustning och icke-spridning av kärnvapen i Mellanöstern.

Ican beskriver de katastrofala följderna av att kärnvapenbomba i ett folkrikt område som Israel och Palestina. Gazaremsan är en av världens mest tätbefolkade platser med omkring 6 000 personer per kvadratkilometer.

Katastrofen som skulle följa en avsiktlig detonation, eller en som sker av misstag, skulle vara bortom vår föreställningsförmåga. Även om endast ett 100 kilotons kärnvapen skulle detoneras över en stad skulle den leda till att hundratusentals dog omedelbart och ytterligare hundratusen till miljoner människor skadades allvarligt. Ett eldklot skulle expandera 380 meter i varje riktning från nedslagsplatsen. Inom 1,1 km skulle strålningsdosen vara dödlig. Inom 3,26 km skulle byggnader kollapsa och bränder bryta ut. Inom 4,38 km skulle människor få tredje gradens brännskador på all exponerad hud. Inom 9,18 km skulle fönster krossas.

Och, som sagt, israeliska företrädare har offentligt lekt med tanken.

Frågan är då när Israel kan tänka sig att använda sina kärnvapen. Den aktualiseras av USA:s och Israels krig mot Iran, skriver Al Jazeera, som påpekar: Ju mer en stat uppfattar sitt krig som gällande den egna existensen desto mer trolig kan extrem upptrappning bli. Det är därför staters kärnvapeninnehav regleras av doktriner och internationell övervakning. Israels kärnvapenarsenal existerar nästan helt utanför sådana. Israel har inte undertecknat icke-spridningsavtalet och dess kärnvapen inspekteras inte. De debatteras mycket lite, världen fokuserar på att hindra spridning i övriga delar av världen.

Men om en stat är villig att släppa lös en sådan överväldigande förstörelse med konventionella vapen som skett i Gaza, uppstår en obekväm fråga: vilken är tröskeln om Israel tror att det kunde förlora kriget?

Många faktorer gör Israel till olämpligast tänkbara innehavare av oreglerade och oövervakade kärnvapen: Landets våldsamma historia som normaliserar många civila palestinska dödsoffer - senast dokumenterad i den uppmärksammade filmen NAZA (anmäld på www.kommentar.se, 2026.09.26 Techbolagen djupt inblandade i Israels krig mot Gaza)

Den uttalade viljan från extrema att slutligen bli av med alla palestinier, ministern för offentlig säkerhet Itamar Ben-Gvir vill slänga ut två miljoner.

Plus västliga politikers historielöshet och vilja till dubbel bokföring. I Sverige t ex de troende kristdemokraternas historia av varma relationer med den allt våldsammare bosättarrörelsen. Väst ovilja att tala klarspråk om Israels massförstörelsevapen följer ett farligt mönster av hyckleri allt sedan statens grundande. Vikten av en kärnvapenfri värld - och alternativ till krigföring för att lösa svåra konflikter - har aldrig varit större.

Eva Berlin

Så många har kärnvapen

Perioden med minskningar av kärnvapen verkar ha nått sitt slut, enligt Sipri, som bedömer att fler länder kan tänkas skaffa dem och att nedrustning nu är svårare än någon gång sedan kalla krigets slut. Nio länder (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Nordkorea och Israel) har tillsammans omkring 12 241 kärnstridsspetsar, enligt Sipris årsbok för 2025. Alla stärker sina arsenaler. USA och Ryssland har tillsammans nästan 90 procent av alla kärnstridsspetsar och satsar på modernisering, liksom Kina. De övriga kärnvapenstaterna antingen utvecklar eller placerar ut nya vapensystem.

I november 2024 hölls den femte FN-konferensen om upprättandet av en zon i Mellanöstern fri från massförstörelsevapen. Arabländerna och Iran upprepade sitt engagemang för detta. Som tidigare år var regionens enda kärnvapenstat Israel inbjudet, men deltog inte. Deltagarna från 22 länder i Mellanöstern och Afrika, såg denna frånvaro som en central utmaning. Världens beräknade militärutgifter ökade 2024 för tionde året i rad och uppgick till 2700 miljarder dollar. Läs mer

I december 2014 antog FN:s generalförsamling en resolution om risken för kärnvapenspridning i Mellanöstern som uppmanade Israel att avstå från kärnvapen, ansluta sig till icke-spridningsavtalet snarast och att ställa alla sina kärntekniska anläggningar under Internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll. Detta har ännu inte hänt. Läs mer

Kärnvapenarsenal och avtal

Israels kärnvapenarsenal antas bestå av flera leveranssystem, bland annat: " Markbaserade missiler " Havsbaserade missiler " Kärnvapenbestyckade flygplan " Ubåtar. Forskare bedömer att dessa system kan bestyckas med kärnvapen. I Israel finns två kärnforskningsanläggningar för framställning av vapengradigt plutonium. Läs mer Vissa menar även att Israel har anrikat uran för kärnvapenändamål. Internationella avtal Israel är inte medlem av icke-spridningsavtalet. Fullständiga provstoppsavtalet (CTBT): Israel har inte skrivit under eller ratificerat provstoppsavtalet. Förbud mot kärnvapen (TPNW): Israel är inte part i FN:s konvention som förbjuder kärnvapen.

Avslöjande dokumentär

En undersökande dokumentär i tre delar The Atom and Me avslöjar märkliga detaljer. Den visar landets envetna fokus på att få bomben till varje pris, även inkluderande stöld av kärnsprängämnen och delar till bomber från USA och hur man brutit mot kärnvapenöverenskommelser och ljugit om det, apropå det komplicerade förhållandet mellan USA och Israel gällande bomben. Dokumentären gjordes av den israeliska undersökande journalisten Shany Haziza 2024.