|
|||||||
![]() |
Hur talet om Hamas döljer Israels krig mot Gaza före 2023 |
||||||
Katarina Moberg | ![]() |
||||||
. | 2025.10.05 När västs politiker och dominerande medier talar om det utrotningskrig Israel bedriver i Gaza sedan snart två år kallas det ett ”krig mot terrorstämplade Hamas”. Att kriget är ett krig mot hela Palestinas befolkning, ett fördrivningskrig som pågått i ett århundrade och mer akut mot Gaza i tjugo år, nämns inte. Inte heller att det är en minoritet av världens stater, de som stöder Israel, som terrorstämplat Hamas. Hamas vann ett välorganiserat val för tjugo år sedan, men beskrivs nu av Israel såväl som svenska regeringen och stormedia enbart som den onda styrande makten bakom allt palestinskt motstånd Hamas bildas 1987 under den första intifadan (resningen). Namnet är den arabiska akronymen av den islamska motståndsrörelsen. Rörelsens första ledare Ahmed Yasin var tidigare ledare för den palestinska grenen av muslimska brödraskapet och avrättades 2004 av Israel, ett öde han delar med nästan alla Hamas ledare. Hamas driver utöver sin politiska och militära gren en omfattande social verksamhet i Gaza med skolor, förskolor, sjukvård och moskeer. Israel och dess politiska stödkrafter framhåller ofta att Hamas i sitt politiska program har som mål att utplåna Israel, men det målet finns sedan snart tio år inte längre i Hamas program. 1991 bildades den väpnade grenen, Izz ad-Din al-Qassambrigaderna, uppkallad efter Izz ad-Din al-Qassam som ledde det palestinska väpnade upproret på 1930-talet. Valet till det palestinska parlamentet och Israels svar 2006 vann Hamas det palestinska parlamentsvalet, ett val som enligt internationella observatörer gick korrekt till. Valresultat: Hamas och Fatah dominerade stort med drygt 44 respektive drygt 41 procent av rösterna, största parti därefter var PFLP med drygt 4 procent. Efter valet följde en maktkamp med Fatah, som dominerar den Palestinska myndigheten (PA), Hamas var starkare i Gaza och Fatah på Västbanken. Försök gjordes till ett samordnat styre, men varken Israel eller västmakterna ville se ett sådant utan uppmuntrade Fatah att försöka gripa makten i Gaza. Revolten slogs ner och resultatet blev att Hamas styr Gaza och Fatah genom PA Västbanken. Israel som 2005 flyttat ut sina bosättningar från Gaza förstärkte landgränsen runt området, bombade sönder flygplatsen och inskränkte Gazas havsområde. Israel tog total kontroll över all in- och utförsel av varor och människor och gjorde Gaza till ”världens största utomhusfängelse”. Hälften av Gazas invånare är barn, under 18 år. Det innebär att de vuxit upp under blockad och militär belägring och upplevt krig ungefär vartannat år under hela livet. En del av deras föräldrar har haft möjlighet att rösta i ett val, men många har föräldrar som 2006 var för unga för att rösta. Samtidigt tillät Israel i all tysthet att framför allt staten Qatar "försörjde" Hamas. Den israeliska regeringens intresse var att denna lösning upprätthöll maktbalansen mellan Fatah och Hamas. En maktbalans som enligt denna israeliska teori totalt sett skulle försvaga det palestinska styret. För att hindra att Hamas eller något motstånd över huvud taget växte sig starkt genomförde Israel med några års mellanrum militära attacker som de kallade för "moving the lawn": Militära angrepp som skulle hindra det palestinska motståndet att växa. Krigen mot Gaza före 2023 Sedan Israel inledde sin blockad av Gaza 2007 har Israel utfört korta krig mot det tätbefolkade området 2008-09, 2012, 2014, 2018 och 2021. Dessa krig har orsakat betydligt större skada på den palestinska sidan än på den israeliska. Redan under kriget 2021 prövade Israel AI-krigföring vilket leder till snabbare dödande av utvalda mål och av fler människor. 2008–2009 dödades 1400 palestinier, hälften civila av israeliskt bombflyg och arméförband. Förlusterna på de israeliska sidan var tretton personer, tio av dem soldater och tre civila. 2014 dödades mer än 2 100 palestinier. Två tredjedelar av de döda var civila och vart fjärde dödsoffer var ett barn. Att Israel bombade sjukhus och skolor där människor sökt skydd bidrog till det höga antalet döda. 2018 års återvändarmarsch var en icke väpnad demonstration vid 70-årsminnet av al Nakba för rätten att återvända (FNs resolution 194) och ett slut på den israeliska blockaden. Den var inte organiserad av Hamas. Tusentals av de obeväpnade palestinska demonstranterna sköts av israeliska prickskyttar och mer än 300 palestinier dödades under denna, från palestiniernas sida, fredliga aktion. Allt detta, blockaden och krigen, pågick under ungefär lika många år som det tar för en nyfödd människa att växa upp till en vuxen. Israels apartheidpolitik mot Gazaborna ökade motsättningarna. Den 7 oktober 2023 trängde Hamasrörelsens väpnade styrkor och andra palestinska grupper i Gaza igenom gränsbarriärerna mot Israel. Under anfallet dödades drygt 1100 israeler, två tredjedelar av dem var civila. 250 personer togs som gisslan. Sedan dess har Israel hittills dödat minst 65 000 personer. Med tanke på svårigheten att både finna och registrera krigsoffren är risken stor att de är många fler. Den svenska regeringens tal om "proportionalitet" innebär hittills att en död israel motsvarar minst 60 döda palestinier. pEtt okänt antal människor från Gaza hålls i fångläger och fängelser där de utsätts för xtremt omänsklig behandling. Minst 59 palestinier har dött i fångenskap under 2023-25 och mörkertalet befaras vara mycket högre. Ett stort antal palestinier från både Gaza och Västbanken hålls också i fängsligt förvar utan något rättsligt förfaranden. De som släppts tillbaka levande har vittnat om tortyr, svält och allmänt förfärliga förhållanden. Katarina Moberg, Kommentar
|
. |
|
||||
![]() |