Enorma folkomflyttningar när klimatet ändras

Klimatförändringar förstör jordbruksmark, något som eldar på konflikten i Syrien. De kommer de närmaste åren att tvinga miljoner på flykt och få livsmedelspriser att skjuta i höjden, skriver Michael Renner i en artikel som summerar följderna av stigande temperaturer.

I slutet av år 2010 rapporterade New York Times att läget var mycket allvarligt för Syriens jordbruk och även i angränsande områden i Irak efter fyra år i följd med den värsta torkan på 40 år. [l] De gamla bevattningssystemen har brakat ihop, grundvattenkällorna har torkat ut och hundratals byar har övergivits i takt med att åkrarna förvandlats till sprucken ödemark och boskapen dött. Sandstormarna blir allt tätare och runt de största byarna och städerna i Syrien och Irak har man byggt upp oändliga tältstäder, där de utblottade bönderna och deras familjer bor. [2]

Det område som drabbats värst av de uteblivna regnen är nordöstra Syrien, som producerar 75 procent av den samlade veteskörden. FN-rapporten om global utvärdering av minskad risk för katastrofer, publicerad 2011, anger att nära 75 procent av de hushåll som är beroende av jordbruket i nordöstra Syrien har gått miste om hela sina skördar sedan torkan satte in. Dessförinnan stod Syriens jordbrukssektor för 40 procent av samtliga jobb och 25 procent av landets BNP. Mellan tvåoch tre miljoner människor har dömts till extrem fattigdom sedan de mist inkomsterna från sina odlingar och tvingats sälja sin boskap till 60-70 procent under anskaffningspriset. Denna katastrof har föranletts av en rad faktorer, bland annat klimatförändring, överexploatering av grundvattnet som beror på subventioner till vattenkrävande grödor som bomull och vete, ineffektiva bevattningssystem och överutnyttjade betesmarker [3]

Torkan har fått hundratusentals människor att flytta från landsbygdsområdena in till tätorterna. Syriens städer hade redan drabbats av ekonomiska spänningar, delvis beroende på inflödet av flyktingar från Irak efter invasionen år 2003. Bland ett växande antal utfattiga människor råder hård konkurrens om knappa resurser. Francesco Femia och Caitlin Werrel från Center for Climate and Security skriver att ”missnöjda landsbygdssamhällen har spelat en framträdande roll i den syriska oppositionsrörelsen, i jämförelse med andra länder i den arabiska våren. Jordbrukarsamhället Dara’a, som drabbats särskilt hårt av fem års torka och vattenbrist och knappt fått något stöd alls från al-Assad-regimen, tog initiativet till oppositionsrörelsens protester under den första tiden [år 2011]”. [4]

Det som hänt i Syrien tyder på att spänningarna kring miljö och resurser, bland annat p g a klimatförändringar, kan bli en viktig anledning till folkomflyttningar. Även om det djupa missnöjet bland folket efter årtionden av förtryckarregering tveklöst är en av anledningarna till inbördeskriget i Syrien, så har de spänningar som skapats av klimatstörningarna lagt ytterligare ved på brasan. Och just här ligger den centrala frågan: återverkningarna av klimatförstöringen försiggår inte i något vakuum, utan de samverkar med en hel rad sociala spänningar och problem som fanns sedan tidigare i en redan kokande gryta.

Fler folkomflyttningar

Trots regeringarnas uttalade avsikt att begränsa den tilltagande växthuseffekten till 2 grader C, så har man ännu inte utformat någon politik för att uppnå detta syfte. En ny rapport från Potsdam Institute for Climate Impact Research and Climate Analytics varnar för naturkatastrofer, med värmeböljor, översvämningar i kuststäder, förvärrad vattenbrist, ökade risker för livsmedelsproduktionen, tätare tropiska orkaner och en aldrig tidigare skådad och oåterkallelig förlust av biologisk mångfald. [5]

takt med att det destabiliserade klimatet börjar få kännbara återverkningar världen över, inställer sig kärnfrågan hur de fysiska förändringarna kommer att ta sig uttryck i sociala och ekonomiska förändringar, som i sin tur kan tvinga folk att lämna sina hem, temporärt eller definitivt. Den Internationella Klimatpanelen varnade redan 1990 för att ”den största enskilda återverkningen av klimatförändringen skulle kunna bli folkomflyttning”, vilket innebär att miljontals människor flyr p g a erosion, översvämningar av kuststräckor och svår torka. Men antagligen kommer dynamik och interaktion att skilja sig från ett område till ett annat, och följderna bli allvarligare i vissa områden, medan andra områden blir mera anpassningsbara, plus att de politiska reaktionerna skiljer sig åt. [6]

Ett extremt klimat och extrema påfrestningar på vattentillgången, plus förlust av mark kan undergräva boendemöjligheter, trygg tillgång till livsmedel och ekonomiska förutsättningar i ett område. Det kan hända att en del drabbade samhällen, områden eller länder är i stånd att hantera spänningarna med hjälp av grödor som tål torka, diversifierad ekonomi och andra anpassningsåtgärder. Men det kan också hända att folk känner sig tvingade att utvandra, av strategiska skäl eller som enda utväg.

Extremt klimat och beboelighet

Katastroferna inträffar i en takt som förmodligen kommer att tillta i en varmare värld, även om man fortfarande inte vet hur snabbt. Tidskriften Scientific American publicerade år 2011 en artikel som uppger att förekomsten av naturkatastrofer redan hade ökat med 42 procent sedan 80-talet, och att andelen klimatrelaterade katastrofer hade ökat från 50 till 82 procent. [7]

Det anses att extrema väderkatastrofer normalt föranleder utflyttningar som är temporära och stannar i närheten, och att drabbade grupper återvänder för att bygga upp sina hem så snart orkanen eller översvämningarna är över. [8] Det som hänt efter orkanen Katrina i USA tyder dock på att utflyttningarna i vissa fall kan bli stadigvarande. New Orleans befolkning minskade med 24,5 procent mellan 2005 och 2010, d v s med över 120 000 personer. [9]

Vattenstress och livsmedelssäkerhet

Oregelbundnare nederbörd och svårare torka till följd av den globala uppvärmningen leder till ojämn tillgång till vatten, vilket kan få mycket allvarliga följder för jordbruket.

För över tio år sedan varnade experter för att ökenspridningen riskerar att driva uppskattningsvis 135 miljoner människor världen över från den jord de bebor. [10] Den tilltagande vattenstressen i en del områden kommer också att förvärras genom att salt tränger in i kustområdena till följd av den höjda havsnivån, smältande glaciärer, t ex i Himalaya och Anderna och förryckta monsuncykler. Vattenbristen kan omkring år 2020 drabba mellan 75 och 250 miljoner människor i Afrika och till år 2050 över en miljard i Asien. [11]

År 2012 förstörde torkan grödor i hela världen, till och med för storproducenter som USA, Argentina, Brasilien, Australien, Indien och Ryssland. [12] FNs Världsmeteorologiska Organisation sade i augusti 2012 att “torrperioderna kommer att öka i antal, kraft och längd och få följdverkningar på många områden, särskilt livsmedelsproduktion, vatten och energi”. [13] I en värld där medeltemperaturen stigit med fyra grader C, får man räkna med en mycket stor minskning av avkastningen i odlingen av basföda i en stor del av Afrika söder om Sahara, och att mer än en tredjedel av nuvarande odlingsmark i östra och södra Afrika förmodligen kommer att bli obrukbar. [14]

Minskad avkastning, kortare odlingssäsong eller förlust av hela skördar är ett hot mot en trygg livsmedelsförsörjning för många miljoner människor och mot inkomsterna för hushållen i landsbygdsområdena.

Stigande matpriser

Klimatförändringen kommer att leda till stigande livsmedelspriser, både plötsligt och långsiktigt. Under det gångna årtiondet har priserna stigit konstant, och två gånger påtagligt skjutit i höjden. New England Complex Systems Institute hävdar i en nypublicerad studie att livsmedelspriserna är en avgörande faktor när det gäller att utlösa social oro. Befolkningarna i världen har blivit allt känsligare för de stigande priserna, eftersom många fattiga länder är beroende av det internationella livsmedelssystemet och det lokala utbudet har begränsad kapacitet för att dämpa dess återverkningar. När regeringar är oförmögna att trygga livsmedel åt befolkningen, ifrågasätts deras legitimitet och det kan komma protester som kan ge uttryck för missnöje med en hel rad andra problem. När priserna sköt i höjden för första gången, år 2008, inträffade över 60 matkravaller i 30 olika länder. Vid de svindlande prisstegringarna i slutet av 2010 och början av 2011 utbröt åter matkravaller, bland annat i den arabiska vårens länder.

Stigande havsnivå och förlust av mark

Små östater som Maldiverna i Indiska Oceanen och Tuvalu i Stilla Havet kan komma att helt försvinna i havet i takt med den stigande havsnivån. Över 600 miljoner människor världen över bor i floddeltan och andra låglänta kustområden. [15] Bangladesh regering varnar för att över 20 miljoner invånare i landet kan tvingas flytta p g a en kombination av stigande havsnivå och växande antal cykloner och cyklonvågor. [16] Det finns modeller som tyder på att 40 miljoner människor kan tvingas flytta i Indien om havsnivån stiger med en meter. En liknande höjning skulle kunna tvinga över sju miljoner invånare i Mekong-deltat i Vietnam att flytta och om vattennivåerna stiger med mer än 2 meter skulle denna siffra kunna fördubblas och drabba halva deltabefolkningen. [17]

Att flytta eller inte

Fortfarande förs en livlig debatt om huruvida klimatförändringen kommer att leda till en jättelik ökning av folkomflyttningarna. Internationella Organisationen för Migration påpekar med rätta att ”migrationer sker inte alltid, för den sårbaraste befolkningen kan sakna medel för att flytta”. I områden med klimatförorsakade befolkningsrörelser kan de beskrivas som bristande anpassning (d v s ett uttryck för sårbarhet och bristande anpassningsförmåga hos befolkningen, och därför en reaktion som mera liknar flyktingars), eller som en strategi (satsning på att diversifiera inkomstkällor och öka anpassningsbarheten). I vilket fall som helst behöver människor pengar för att flytta och gärna tillgång till sociala nätverk som underlättar flytten och som kanske kan ge dem bistånd när de kommer fram. Utan detta slags hjälpmedel kan människor tvingas stanna kvar där de bor oberoende av betingelserna. Att folk inte flyttar innebär självklart inte att de inte blivit lidande. [18]

Ett konventionellt synsätt är att migrationer fortsatt kommer att vara en säkerhetsventil som gör det möjligt för människor och samhällen att klara av svåra situationer, även i en värld som håller på att värmas upp. Man skall givetvis inte underskatta människors anpassningsförmåga, men det är föga troligt att det förflutna avspeglar kommande förhållanden. Alltså kan detta synsätt vara överdrivet optimistiskt, detta av följande skäl.

* För det första har det inte i mänsklighetens historia inträffat något som liknar följdverkningarna av ett destabiliserat klimatsystem, med allt tätare och kraftfullare katastrofer

* För det andra kommer samhällena förmodligen inte att drabbas av ett enda fenomen, utan det kommer flera samtidigt – till exempel översvämningar och torka – och det kan bli oförutsedda kaskadeffekter och följder. Det är möjligt att ett mycket större antal människor än nu kommer att känna sig tvingade att flytta. [19]

* För det tredje kommer anpassningsstrategierna att begränsas av mera omfattande folkomflyttningar, eftersom flera människor kommer att konkurrera sinsemellan och med andra mottagande grupper om möjligheter, jobb, resurser och service.

* För det fjärde kan det i mottagarområdena finnas en påtagligt krympande vilja att ta till sig mera folk, en reaktion som i dagsläget redan blivit uppenbar världen över.

* För det femte kan migrationsmönstren bli mera konstanta och mindre tillfälliga. Till exempel skulle allvarliga återverkningar av klimatförändringen kunna rubba traditionella mönster av rörlighet på platsen. Nomadiserande herdefolks förutsättningar för att förflytta sig för att klara av torkan i Afrika söder som Sahara har redan drabbats av snabbt skiftande miljöförhållanden. Och i Bangladesh störs den traditionella flytten mellan olika chars (öar av sand och slam i Padma-flodens delta och Bengaliska bukten, där det bor mer än 5 miljoner människor) av plötsliga och allt tätare och större höjningar av vattennivån. [20]

På samma sätt har vietnamesiska risodlare, som under översvämningssäsongerna flyttade till städerna för att skaffa sig flera inkomster, nyligen sett sig tvungna att slå sig ner där permanent p g a stora översvämningar som förstört deras livsmiljö på landsbygden. Och samhällena längs Zambezi- och Limpopo-floderna i Moçambique har av tradition periodvis rört sig bort från flodslätten för att komma undan översvämningarna, men efter de katastrofala översvämningarna år 2000, 2001 och 2007 har regeringen uppmuntrat områdets invånare att flytta permanent. Dock har denna befolkning inga försörjningsmöjligheter utan är starkt beroende av hjälp och kan tvingas flytta till huvudstaden Maputo eller till Sydafrika. [21]

Miljöflyktingar erkänns inte

Bland de olika grupper som lämnar sina hem av olika anledningar finns vissa väl avgränsade kategorier. Internationell lagstiftning erkänner internationella flyktingar, även om regeringarna inte alltid lever upp till sitt ansvar. Människor som tvingas flytta inom ett land har tvärtom mycket mindre skydd och ibland inget alls. Man har försökt göra sådana människor mera synliga – människor som ryckts upp med rötterna till följd av naturfaror och utvecklingsprojekt – men dessa brukar fortsatt vara beroende av humanitär hjälp för stunden, om de överhuvudtaget får någon hjälp. [22]

En del forskare har i åratal hävdat att världssamfundet måste fastställa nya kategorier för befolkningar som migrerar, eftersom de gamla kategorierna inte tar tillräcklig hänsyn till de sammansatta skäl som får människor att flytta och hur de flyttar. På 70-talet föreslog man benämningen miljöflykting, vilken dock stannat inom en mycket begränsad krets, fram till den rapport som skrevs av Essam El-Hinnawi år 1985 för FN:s Miljöprogram [23]

En intensiv debatt har kommit igång kring denna nya benämning. En del analytiker hävdar att kategorin flykting – rättsligt tolkad som en människa som flyr undan förföljelse och saknar skydd i sitt hemland – inte får rubbas av andra faktorer som miljöförstöring. Detta visar i viss utsträckning att studier kring migration fram till nyligen väsentligen har blundat för miljöfaktorerna. [24]

Bortsett från flyktingkategorin finns det ingen definition som det råder samsyn kring, - eller som är viktigare, juridiskt bindande – för andra grupper av människor som migrerar. Definitionen internflyktingar inom ett land har fått visst de facto-erkännande i Förenta Nationernas riktlinjer. Men benämningar som klimatflyktingar och klimatutvandrare är helt och hållet informella och ifrågasatta. [25]

Att skilja mellan påtvingade och frivilliga befolkningsrörelser är fortfarande av avgörande betydelse i internationell lagstiftning och regeringspolitik. Att det inte finns något officiellt erkännande av de nya kategorier människor som tvingas flytta begränsar världens förmåga att ta itu med denna situation på riktigt.

Det är av avgörande betydelse att experter på migration, flyktingar och miljö för en dialog sinsemellan med ett öppet sinne för att bättre förstå dynamiken och få igång en mera givande debatt om en möjlig politik.

Anpassningsförmågan kan öka

Anpassningsförmåga är en central faktor när man skall avgöra om en befolkning är så pass sårbar att den tvingas fly. Vanligtvis är fattiga människor mera utsatta för miljöfaror. Social utslagning tvingar dem ofta att leva på riskfyllda platser: starkt lutande sluttningar med fara för jordskred, låglänta områden med översvämningsfara eller kustområden som berövats sitt naturliga skydd (våtmarker, mangrove och korallrev). Ofta har de begränsad förmåga att hantera dessa problem, eftersom de saknar ekonomiska tillgångar och familjenätverk eller andra nödvändiga förbindelser för att kunna flytta ut. [26]

Sårbarheten kan dämpas med anpassningsåtgärder, system för tidig varning för katastrofer och svält, diversifierade försörjningsmöjligheter, grödor som är motståndskraftiga mot torka, återuppbyggnad av ekosystem, infrastrukturer med försvar mot översvämningar, m.m. Anpassningsförmågan beror också på de ekonomiska förutsättningarna i stort, om man har diversifierat för att inte vara beroende av en enda eller flera ekonomiska tillgångar, på befolkningstrycket, på styrande strukturer, gott ledarskap och social och politisk sammanhållning.

Visserligen är det tveklöst viktigt att uppdatera internationella avtal och rättsliga kategorier som tillämpas på flyktingar och överbrygga den stora klyfta som finns vad gäller skydd, och det är av grundläggande vikt att undvika så mycket skada det går på jordens natursystem. Mycket större prioritet måste mycket snabbt ges åt att mildra och minska växthusgaserna och övriga angrepp mot naturen från människans sida. Anpassningen har sina gränser och för att vara verkningsfull måste den ske nu, innan och inte efter det att de allvarligaste följderna av det instabila klimatet blir synliga.

Klimataktivisterna har länge hävdat att politiken bör styras av vetenskapen. Det blir dock allt uppenbarare att mänsklighetens största utmaning kanske inte ligger i att behärska den komplexa klimatvetenskapen utan ge svar på mycket besvärligare frågeställningar om hur de politiska systemen fungerar och varför man envisas med att inte lyssna på vetenskapens larmsignaler.

Om vi inte lyckas förmå våra politiska system att uppmärksamma problemen med klimatförändringen, så kommer vi att få lära oss att hantera enorma folkomflyttningar under de närmaste årtiondena.

Av Michael Renner, Forskare vid Worldwatch Institute (forskningsinstitut som arbetar med miljöforskning ur ett globalt perspektiv och hållbart samhälle), ägnar sig framför allt åt forskning kring sambandet mellan miljö och jobb (gröna jobb/grön ekonomi), och kopplingen mellan miljö och fred/konflikt.

Översättning: Eva Sjöblom

Källor: [1] Denna text är en sammanfattning av capitel 31 i La Situación del Mundo 2013: ¿Es aún posible lograr la sostenibilidad?, publicerad av por FUHEM Ecosocial e Icaria. [2] Robert F. Worth, «Earth Is Parched Where Syrian Farms Thrived», New York Times, 13 oktober 2010. [3] Ibid. ; Wadid Erian, Bassem Katlan y Ouldbdey Babah, «Drought Vulnerability in the Arab Region: Special Case Study: Syria», medverkan i Global Assessment Report on Disaster Risk Reduction 2011, 2010; Francesco Femia och Caitlin Werrell, «Syria: Climate Change, Drought and Social Unrest» (blog), Center for Climate and Security, 29 februari 2012. [4] Femia y Werrell, op. Cit Not 3. [5] Potsdam Institute for Climate Impact Research and Climate Analytics, Turn Down the Heat: Why a 4°C Warmer World Must Be Avoided, Världsbanken, Washington D.C., 2012. [6] Internationella Klimatpanelen, First Assessment Report, Cambridge University Press, Cambridge (Reino Unido), 1990, s. 20. [7] Alex de Sherbinin, Koko Warner och Charles Ehrhart, «Casualties of Climate Change: Sea-level Rises Could Displace Tens of Millions», Scientific American, januari 2011. [8] Frank Laczko och Christine Aghazarm, red.., Migration, Environment and Climate Change: Assessing the Evidence, Internationella Organisationen för Migration (OIM), Ginebra, 2009, s. 23. [9] Susan L. Cutter, «CSI: The Katrina Exodus», Foresight Project, Migration and Global Environmental Change, Gobierno del Reino Unido, oktober 2011, s. 6. [10] « Declaración de Almería sobre Desertificación y Migraciones», Internationellt Symposium om Ökenspridning och Migration , 9–11 februari 1994, Almería, Spanien. [11] Vikram Odedra Kolmannskog, Future Flood of Refugees: A Comment on Climate Change, Conflict and Forced Migration , Norska Flyktingrådet, Oslo, 2008, s. 15. [12] Vikas Bajaj, «Crops in India Wilt in a Weak Monsoon Season», New York Times, 3 september 2012. [13] FNs Världsmeteorologiska Organisation, «With Drought Intensifying Worldwide, UN Calls for Integrated Climate Policies», UN News, 21 augusti 2012. [14] Actionaid et al., Into Unknown Territory: The Limits to Adaptation and Reality of Loss and Damage from Climate Impacts, Bonn, 2012, s. 7. [15] Kolmannskog, op. cit. not 11, s. 16. [16] Actionaid et al., op. cit. not 14, s. 9 [17] De Sherbinin, Warner och Ehrhart, op.cit. not 7. [18] Laczko och Aghazarm, op. cit. not 8, s. 24; Gemenne, «Climate-Induced Population Displacements in a 4ºC+ World», Philosophical Transactions of the Royal Society, januari 2011, s. 188. [19] Chris Bright, «Anticiparse a las “sorpresas” ambientales», i Lester R. Brown et al., La Situación del Mundo 2000, FUHEM/ Icaria, 2000, ss. 53-78. [20] De Sherbinin, Warner y Ehrhart, op. cit. not 7. [21] Ibid. [22] Se Tabell 31–1 i La Situación del Mundo 2013, baserad på följande: Internationella Röda Korset och Röda Halvmånen , World Disasters Report 2012, Genève, 2012, s. 15; FNs Samordningsbyrå för Humanitära Ärenden (OCAH) och Internal Displacement Monitoring Centre (IDMC), «42 Million Displaced by Sudden Natural Disasters in 2010—Report», pressmeddelande, Genève och Oslo, 6 juni 2011; OCAH och IDMC, Monitoring Disaster Displacement in the Context of Climate Change, Genève: 2009; Actionaid et al., op. cit. not 14, s. 9; IFRC, op. cit. I denna not, s. 14. [23] James Morrisey, «Rethinking the ‘Debate on Environmental Refugees’: From ‘Maximilists and Minimalists’ to ‘Proponents and Critics», Journal of Political Ecology, vol. 19, 2012, s. 36; Essam El-Hinnawi, Environmental Refugees, UNEP, Nairobi, 1985 . [24] Gemenne, op. cit. not 18, s. 186. [25] Se Tabell 31–1 de La Situación del Mundo 2013 baserad på följande: FNs Flyktingkommission (ACNUR), «Flyktingkonventionen», på http://www2.ohchr.org/spanish/law/refugiados.htm ; FNs Ekonomiska och Sociala Råd, FNs Kommission för de Mänskliga Rättigheterna, «Further Promotion and Encouragement of Human Rights and Fundamental Freedoms, Including the Question of the Programme and Methods of Work of the Commission Human Rights, Mass Exoduses and Displaced Persons», 11 februari 1998; OIM, «Identifying International Migrants», en www.iom.int/jahia/Jahia/about-migration/developing-migration-policy/identify-intl-migrants; Essam El-Hinnawi, Environmental Refugees , UNEP, Nairobi, 1985 ; Laczko y Aghazarm, op. cit. not 8,s. 19. [26] Kolmannskog, op. cit. not 11, s. 13; Oli Brown, Climate Change and Forced Migrations: Observations, Projections and Implications, Occasional Paper 2007/17, Oficina del Informe de Desarrollo Humano, FNs Utvecklingsprogram (PNUD), New York, 2007, s. 15. ar