Det amerikanska olje- och byggbolaget Halliburton och dotterföretaget Kellog, Brown och Root (KBR) har gjort lysande affärer i Irak. Att USAs vicepresident och f d VD för Halliburton har spelat en avgörande roll för att bolaget skall få lejonparten av USAs alla entreprenader i Irak är ingen nyhet. Men Cheney har också kopplingar till grupper med bredare intressen i Mellanöstern, som folk och skattebetalare både där och i USA får betala ett högt pris för.

Cheney hävdar att han inte längre har några kopplingar till Halliburton, men faktum är att han både 2001 och 2002 tjänade dubbelt så mycket på en "uppskjuten lön" från koncernen som när han var VD.

Från Bush d.ä. till Bush d.y.

Men man får gå längre tillbaka i tiden än så. I början av 90-talet, när Cheney var försvarsminister under Bush d.ä., fick Halliburton i uppdrag att utreda och genomföra privatisering av rutinjobb i armen, t ex städning och matlagning. Så fick Cheney VD-jobbet i koncernen tills han år 2000 nominerade sig själv till vicepresidentposten under Bush d.y. Samtidigt var han med och grundade den nykonservativa tankesmedjan "Project for the New American Century" (PNAC) , som har till syfte att "främja amerikanskt ledarskap globalt", där ett led är att lägga vantarna på irakisk olja.

Innan han blev vicepresident var Cheney också med i rådgivargruppen till Jewish Institute for National Security Affairs (JINSA) tillsammans med nuvarande FN-ambassadören John Bolton, Richard Perle som ledde Pentagons säkerhetsrådgivarkommitté, och nuvarande världsbankschefen Paul Wolfowitz, samtliga medlemmar i PNAC.

Pentagonuppdrag utan anbudsförfarande

I slutet av 2002, alltså redan före invasionen av Irak, ägde Cheney åtminstone 433.000 aktieoptioner i Halliburton, som var värda över 10 miljoner dollar. I mars 2003, när invasionen började, fick Halliburton en entreprenad värd 7 miljarder dollar från Pentagon för "återuppbyggnad". Något anbudsförfarande förekom inte. Ockupationen av Irak gäller naturligtvis inte bara oljan. Det var ju Cheney själv som i augusti 2002 sade att "många av oss är övertygade om att Saddam kommer att skaffa sig kärnvapen ganska snart, men vi kan inte riktigt bedöma hur snart." Därefter såg Cheney till att USA skulle gå in i Irak och sätta bråkmakaren Saddam Hussein på plats. För säkerhets skull fick Halliburton 40 miljoner dollar för att tillhandahålla logi och transporter åt de team som letade efter de obefintliga massförstörelsevapnen i Irak. Med varje sådan entreprenad växte Cheneys bankkonto.

Radioaktivt avfall åt byborna

Den enda platsen där det fanns kvarlämningar av ett kärnprogram i Irak var en kärnforskningsanläggning i utkanten av Bagdad, som hade bombats av USA-tillverkade israeliska stridsplan den 7 juni 1981. När jag besökte platsen i januari 2004, hittade jag bara tomma magasin, som den amerikanska militären inte brydde sig om att skydda mot plundring. I kaoset efter invasionen plockade invånarna i den närbelägna byn al-Tuwetha åt sig gamla tunnor där man förvarat radioaktivt avfall, och har använt dem som vattenbehållare, varvid hela byn utsattes för strålning. Den 44-årige biodlaren Adel Mhomoud från al-Twetha är ett exempel på hur det går när Halliburton struntar i sina avtalsenliga åtaganden: "Jag har cancer och jag vet att jag håller på att dö. Vi alla sjuka, våra leder värker, och mitt blod är dåligt, men ingen vill hjälpa oss." Inte Halliburton i alla fall.

Oljans och pengarnas strömmar

Förutom miljardkontrakten som Halliburton fick redan i december 2003 debiterade bolaget regeringen ett överpris på 61 miljoner dollar för bränsletransport och 67 miljoner för matdistribution i Irak. Jag befann mig i Bagdad när detta hände och såg de oändliga köerna vid bensinstationerna, medan Halliburton inte bara struntade i att förse irakierna med deras egen olja och debiterade USAs skattebetalare tre dollar per gallon för olja som lokala bolag kunde ha importerat för mindre än en dollar. Men det var bara början. Här kommer ett axplock bland Halliburton/KBRs senaste bravader: - 27 februari 2006. USAs krigsmakt beslutar ersätta KBR för nästan samtliga deras omtvistade kostnader för ett kontrakt värt 2,41 miljarder på leverans av bränsle och reparationsutrustning i Irak, trots att Pentagons revisorer slagit fast att bolaget "potentiellt" tagit ut 250 miljoner för mycket. -17 februari 2006. En KBR-anställd som anlitats för att flyga laster till Irak erkänner att han plussat på 1,14 miljoner dollar på fakturorna. - 6 februari 2006. En anonym KBR-anställd i Irak berättar att "vi betalar våra lokalanställda 5-16 dollar om dagen och det går att se att KBR har tagit upp det till 60 dollar per dag." Detta får alltså USAs skattebetalare stå för. - 30 januari 2006. Bush-administrationen löser tvisten mellan Pentagon och Halliburton genom att gå med på att betala bolaget 199 miljoner dollar för bensin i Irak. Till dags dato har KBR tjänat nära 16 miljarder dollar totalt på sina Irak-kontrakt. - 23 januari 2006. Halliburton struntar i att tala om för amerikanska trupper och civila entreprenörer på en USA-bas i Ramadi att deras vatten är förorenat. Halliburtons egna vattenexperter hade varnat, men bolaget förnekade att det fanns några problem med föroreningar. - 1 december 2005. Nyhetsbyrån UPI rapporterar att KBRs anställda i Irak bara tjänar 50 cent i timmen.

Missförhållanden mörkläggs

Men Halliburtons "policy" i Irak drabbar också USAs soldater och entreprenörer och deras anställda. Halliburton har idag entreprenader i Irak till ett värde av nära 18 miljarder dollar, och ingenting kan stoppa bolaget från att dra nytta av bristen på insyn trots den uppenbara intressekonflikten mellan deras förehavanden och kopplingarna till vicepresidenten. Ett exempel på detta är Jim Spiri, som anlitades av Halliburton/KBR som logistiksamordnare i januari 2004. Han skickades till Camp Anaconda i Balad och jobbade med flygpassagerarrörelser. "Under min tid där bistod jag nattetid med medicinska evakueringsoperationer och var mycket respekterad bland hela sjukvårdpersonalen bland militären", berättar han. Men han blev snart varse problemen. "Jag fick se en massa alkoholmissbruk i en miljö där alkohol är strängt förbjuden. Jag rapporterade detta till mina överordnade, som var dom som i själva verket missbrukade systemet, som räven som vaktar hönsgården." Han berättar att hela andan gick ut på att "göra så litet som möjligt så länge som möjligt för så mycket pengar som möjligt". Den 5 februari i år, när han arbetade på det nattskift han haft i två år, blev Spiri vittne till något som gjorde att han inte längre stod ut med att jobba för KBR. Efter att ha sett en stupad soldat lastas på ett plan utan vederbörlig hedersceremoni, skrev Spiri en rapport om händelsen. Den publicerades och "36 timmar senare bröt helvetet ut." Spiri sparkades av KBR sedan han skrivit en artikel om händelsen. Nu vill han sprida ljus över KBRs framfart i Irak. "Dom vill inte att det skall komma ut vilken slags anställda dom har här i Irak. Det är det största socialhjälpsprogrammet jag någonsin har sett", sade Spiri i en intervju nyligen och tillade att över hälften av KBRs anställda i Irak är "flagrant underkvalificerade och synnerligen överbetalda." I hans funktion arbetade tre anställda, men när han slutade bestod hans team av 10 personer, som till största delen "satt och lyssnade på sina iPod- och DVD-spelare".

Likgiltighet som lönar sig

Att sparka en anställd för att han uppmärksammat korruption är ändå en struntsak i jämförelse med hur bolaget behandlar irakierna. När jag var i Amman i maj förra året träffade jag Ahlam al-Hassan, en ung irakiska som hade arbetat för KBR i Diwaniyah. Hon hade förlorat synen när hon besköts av två män som angrep henne för att hon samarbetade med ockupationsmakten, och när hon ringde sina före detta arbetsgivare för att få hjälp, struntade de i att ringa tillbaka. För tre månaders arbete för KBR, som hon tagit för att försörja sin familj, fick hon 475 dollar, "Mina båda chefer på KBR, Mr. Jeff och Mr. Mark var snälla mot mig", berättade hon för mig i Jordanien. "Dom sa till mig att det inte var farligt att jobba åt dom." Hon fick ligga på sjukhus i flera månader på grund av det som hänt på väg till jobbet, men ingen gjorde något försök att kontakta henne efter detta. Den 31 maj 2004 avslöjade ett mejl från USAs ingenjörstrupper att Cheney's kansli "samordnade" Halliburtons mångmiljardkontrakt i Irak, och Cheney förnekade att han haft någonting att skaffa med detta. Den 26 januari i år meddelade Halliburton att vinsterna år 2005 hade varit "de bästa i vår 86 år långa historia", eftersom alla sex divisionerna noterade rekordresultat. Förra året gick Halliburtons aktier upp till det dubbla, och Dick Cheneys skattedeklaration antyder att han bara förra året tjänade 194.862 dollar på sina Halliburton-aktier.

Dahr Jamail, oberoende journalist som rapporterat från det ockuperade Irak i över åtta månader. Skriver regelbundet för TruthOut.org, Inter Press Service och Asia Times. Översättning och bearbetning: Eva Sjöblom