Vår uppskattade medarbetare Charquero Gutembergs skrev sin sista artikel (här översatt) om ett högst aktuellt ämne, klimatkrisen och massmedias flathet i frågan. Den publicerades i La República, Montevideo 2013-06-08, en tidning i vilken han medverkade sedan 1982.

Det som hänt i dessa dagar mitt i Europa och en del områden i USA till följd av skyfall som ibland åtföljts av tornados, sätter fingret rakt på debatten om växthuseffekten och dess följdverkningar: ett stort antal dödade människor, tusentals evakuerade, förstörda bostäder eller bostäder som blivit obeboeliga på obestämd tid, söndertrasade landsvägar och järnvägar och sist men inte minst, översvämningar som kan drabba en rad städer.

Detta händer i städer i Tyskland, Österrike, Republiken Tjeckien och Oklahoma, inte i Bangladesh, Hanoi eller Haiti. Och medierapporteringen är ytlig. Detta till skillnad från den skurkaktigt vilseledande massmediarapportering om två missgrepp från medlemmar av FN:s klimatpanel. Det var en rapportering som syftade dels till att förneka att människors göranden och låtanden skulle ha något att göra med växthuseffekten, dels till att skapa misstro mot FNs Klimatpanels återkommande rapporter.

Det är ett regelrätt mediekrig som förts enligt vad den förre vicepresidenten Al Gore påtalade när han tog emot Nobels Fredspris år 2007. Det har enligt honom finansierats med en fond på 500 miljoner dollar, skapad av mäktiga transnationella oljebolag och industrier som förorenar miljön, bolag som systematiskt har vägrat godta några som helst statliga åtgärder som kan inskränka deras verksamhet och/eller direkt förbjuda ny prospektering. Bakom dessa har vi de nykonservativa, som trots hur världen ser ut idag envist klamrar sig fast vid tron på den osynliga Handen som skall ordna upp allting i rättan tid, samt en grupp självutnämnda experter som valt att tjäna på fonden och ställt sig bakom den linjen.

Det går knappt minnas alla de oräkneliga toppmöten som ägt rum sedan 1972 års toppmöte i Stockholm, där man larmade världen om att problemet måste uppmärksammas och åtgärder planeras för framtiden vad gäller utvecklingen i stort och i smått, t ex stadsplanering, livsstilar och framför allt ett allmänt medvetandegörande om hur allvarligt problemet är. Visserligen går det inte att förbjuda en översvämning, en tornado eller en jordbävning genom påbud, men det finns förvisso sätt att upptäcka dem en viss tid i förväg och vidta åtgärder för att åtminstone lindra konsekvenserna.

Inte ens de blygsammaste beslut som tagits vid dessa toppmöten har genomförts i praktiken.

Den olycksalige ex presidenten George W Bush sade bestämt ifrån vid diskussionen om Kyoto-protokollet att "jag kommer inte att skriva under något åtagande som drabbar den amerikanska livsstilen". (Man skulle kunna fråga sig vilken amerikansk livsstil?)

Jag skall begränsa mig till det som inträffade vid toppmötet i Köpenhamn i december 2009. Ett par veckor innan dess råkade två skandaler avslöjas: 1) Klimatpanelens räknefel vad gäller de smältande glaciärerna i Himalaya - ett fel som erkändes och numera har rättats till av panelen; 2) hackersintrånget i mejl från klimatforskare och panelmedlemmar vid det brittiska East Anglia-universitetet, som visat sig manipulera klimatdata för att stötta sina teorier.

Båda felaktigheterna utnyttjades världen över för att misskreditera alla Klimatpanelens tidigare slutsatser, och kampanjen fick negativa återverkningar vad gäller medvetenheten bland människorna.

Nu när verkligheten gör sig dramatiskt påmind mitt i Europa och i USA, där nästan alla trott att "ingenting sådant kan hända här", så ser vi hur ansvarslösa och omoraliska massmedia är och hur yttrandefriheten missbrukas.

Översättning och bearbetning: redaktionen