De politiska krafterna i Tjetjenien

av James Petras
.
- Tjetjenska terroristers avskyvärda slakt på över 300 föräldrar och barn i Beslan var inte någon "tragedi", som det heter, bland annat i BBC, utan ett uppsåtligt illdåd För att förstå hur konflikten mellan den ryska staten och de tjetjenska terroristerna fungerar, måste vi se till de sociala och politiska krafter och spörsmål som gäller, skriver James Petras.

För de allra flesta massmedia i USA och Europa är huvudfrågan tjetjenernas "självbestämmande". Men vem och vad åsyftas med detta "själv"? När Sovjetunionen bröt samman, tog kriminella ligor i maskopi med korrumperade medlemmar i den gamla sovjetapparaten över och brandskattade allmänna tillgångar och tog kontroll över ekonomier och statsapparater i Ryssland, Baltikum, Balkan och de kaukasiska staterna. Gangsters blev miljardärer och miljardärerna hyrde yrkesmördare för att undanröja konkurrenter och samtliga myndigheter som ifrågasatte deras förehavanden.

Enligt Paul Klebnikov - ansvarig utgivare av den ryska utgåvan av Forbes Magazine som blev mördad för inte länge sedan - var den tjetjenska maffian en av de brutalaste av alla de ligor som opererade i Moskva. I maskopi med ryska miljardärer och den ryska säkerhetsapparaten lade den tjetjenska maffian vantarna på enorma penningsummor som de tvättade via banker i väst och via deras vidsträckta nätverk till agenterna i Tjetjenien. Den tjetjen som protesterade eller ifrågasatte den tjetjenska maffian undanröjdes illa kvickt.

Tjetjenien hemmabas för maffian
För den tjetjenska maffia som opererade i Ryssland, var Tjetjenien "hemmabasen", en fristad dit de alltid kunde ta sin tillflykt. Den tjetjenska maffian var behjälplig med att finansiera vapen och militär personal åt den tjetjenska "självständighetsrörelsen". Vad som var i görningen var skapandet av ett slags förläning kontrollerat av gangsters, krigsherrar och islamska fundamentalister. Paul Klebnikov skrev om det första Tjetjenien-kriget 1994-96: "Tjetjenien-kriget var skådeplats för ett första rangens gangsterkrig. Tjetjenska kriminella grupper som organiserat sig i Moskva och andra ryska städer hade underavdelningar i det gamla hemlandet. Tjetjenien var ett viktigt transitområde i den ryska narkotikahandeln och Moskva-baserade gangsters skickade hem en stor del av sina vinster. Samma ryska tjänstemän och säkerhetsfolk som beskyddade de tjetjenska ligorna i Moskva, stöttade också den tjetjenska regeringen genom att låta den lägga beslag på miljontals ton rysk olja praktiskt taget gratis." (Godfather of the Kremlin, Harcourt 2000, sid. 40).

Klebnikov påpekade vidare att tjetjenska krigsherrar och gangsters fick sina vapen från korrumperade officerare i den ryska armén och säkerhetstjänsten. Svaret på frågan om vilka politiska krafter som strävar efter självbestämmande för Tjetjenien, är gangsters, krigsherrar och extremistiska terrorister, bl a Shamil Basajef, Salman Radujev och fundamentalister som Movladi Udugov. Mellan 1995 och 1997 samarbetade den ökände ryske magnaten Boris Berezovski intimt med dessa tjetjenska krigsherrar, skriver Klebnikov. Idag är de alla svurna fiender till president Putin och hans försök att tygla brottslighet och utplundring.

CIA-stöd till lokala separatister
Tjetjenska krigsherrar såg till att skaffa sig en image av "legitimitet" för sitt fögderi genom att provocera fram en konflikt med Ryssland och få stöd från USA och Europa. Sedan slutet av 80-talet, men särskilt efter 1991, gav CIA högsta prioritet åt satsningen på att bryta upp Sovjetunionen genom att finansiera och beväpna lokala separatiströrelser. Kazakstan, Uzbekistan och Georgien ingick i den första omgången. För Washington och London spelade det ingen som helst roll om de nya ledarna var islamska fundamentalister, gamla stalinistpampar eller maffiamedlemmar, det viktiga var att krossa Sovjetunionen och undergräva det ryska inflytandet i Kaukasus och södra Asien. Sedan de gamla sovjetrepublikerna blev "självständiga", ägnade sig USA särskilt åt att skapa lydregimer, teckna oljeavtal och bygga militärbaser. Det såkallade "självbestämmandet" var ett slagord på vägen mot ett snabbt införlivande i USAs intressesfär. Ryssland under USA-lakejen Jeltsin ställde upp på inrådan av gangsters, maffians mångmiljonärer och de mest korrumperade oligarker som förekommit i senare tiders historia.

Efter en första lyckosam omgång, satte USA-imperialismen igång med en andra omgång som omfattade andra ryska autonoma områden, som låg ännu närmare den ryska statens strategiska centra. Tjetjenien utsågs som mål av historiska skäl. Under det USA-stödda islamiska upproret och invasionen av den sekulära reformistiska republiken Afghanistan 1989, slog Washington sina påsar ihop med Saudiarabien, Pakistan och andra muslimska stater (däribland Iran), för att rekrytera, finansiera och beväpna tiotusentals muslimska fundamentalister från hela Mellanöstern, Nordafrika, södra Kaukasus och södra Asien. Massor av "frivilliga" från Tjetjenien slogs i Afghanistan mot den afghanska regeringen och dess sympatisörer. USA vann en pyrrusseger i Afghanistan: Man lyckades allvarligt försvaga sovjetstaten, men fick ett nät av tusentals välutbildade och tungt beväpnade fundamentalister på halsen. Under det att delar av de islamska krafterna i Saudiarabien och andra länder vände sig mot USA, lånade sig en annan grupp åt USAs imperialistiska strategi för att bryta upp Jugoslavien och Ryssland.

Tusentals afghanska kämpar från de fundamentalistiska arméerna åkte till Bosnien, där de fick pengar och vapen av USA för att slåss mot jugoslaverna och för en separatistisk stat under USAs förmyndarskap. Många skribenter på vänsterkanten tog ingen notis om dessa "frivilliga" som slogs i främsta ledet i den etniska rensningen i de serbiska enklaverna och som sprängde en bomb på en stor marknad i Sarajevo för att vända opinionen i väst mot det serbiska "folkmordet".

Nya lydstater
Sedan man framgångsrikt lyckats splittra upp de största jugoslaviska regionerna och delat upp de nya "ministaterna" i amerikanska och europeiska lydområden, gick USA vidare med att foga nya områden till imperiet. Washington och Europa backade upp separatiströrelsen i Kosovo, först med pengar, utbildning och vapen och sedan genom att förklara krig mot vad som fanns kvar av Jugoslavien. Tjetjenerna deltog med "Kosovos Befrielsearmé", en terroristgrupp som klassats som "kriminell" av Interpol innan man blev Washingtons lakejer. "Kosovos Befrielsearmé" finansierades av ett flertal "inhemska källor". Bland annat fick man pengar genom att kontrollera narkotikarutterna från södra Asien och Mellanöstern och storskalig handel med sexslavar.

Längre fram kammade man hem dollar och euro från bordellerna i det "befriade" Kosovo. Framför allt stal man jordar, affärsrörelser och personliga tillhörigheterna från den fördrivna serbiska befolkningen och stal också flera miljarder dollar ur västvärldens bistånd. Under NATOs beskydd rensade "Kosovos Befrielsearmé" ut över 200,000 invånare som inte var etniska albaner och blev de facto en lydregim som livnärde sig på allmosor från väst, när samtliga fabriker och gruvor hade stängts. USA anlitade Halliburton för att bygga jättelika militärbaser i södra Europa, Kosovo, Bosnien och Afghanistan, som samtliga blivit slagfält där Washington sponsrat separatiströrelser med strävan efter "självbestämmande" som täckmantel. Alla dessa håller nu på att bli lydstater.

De tjetjenska separatisterna arbetade fram olika slags terroristmetoder i samverkan med USA och Västeuropa i alla dessa konflikter och fick diplomatiskt, politiskt och militärt stöd från USA (via Saudiarabien). På samma sätt som kosovo-albanerna kom de tjetjenska ledarna från ett maffiafinansierat nätverk som använder sig av nationalistisk retorik för att dölja sitt uppsåt.

Språngbräda mot Kaukasus
Under hela 90-talet och fram till idag har väst stöttat de tjetjenska terroristerna även när dessa nästan helt och hållet har levt på stödet från Moskva-gangsters och islamiska fundamentalister. De tjetjenska ledarna bedriver "den brända jordens" politik och vägrar gå med på något annat än att bryta sig ut från Ryssland. För USA skulle en seger för de tjetjenska terroristerna bli en språngbräda mot nya utbrytarstater i hela Kaukasus.

Tjetjenerna kombinerar de våldsmetoder man lärde sig när man tog kontrollen över maffians verksamhet i Ryssland och terrormetoderna från Afghanistan-kriget, där man halshögg skollärarinnor och sjukvårdsarbetare på landet och flådde tillfångatagna "kommunister" levande. Idag placerar man bomber på teatrar, flygplan, hyreshus och slaktar hundratals lärare, elever och deras föräldrar.

Även efter massakern i Beslan fortsätter massmedia i väst att framställa de tjetjenska terroristerna som "nationalister", "upprorsmän" och rättmätiga företrädare för det tjetjenska folket. Strax efter slakten i Beslan fick ryssarna kritik i samtliga media, från BBC till Guardian, Le Monde, New York Times, m fl för att de inte förhandlat med terroristerna, till och med när terroristerna mördade barn och sedan de hade detonerat sprängmedel och lemlästat oskyldiga barn. Till slut blev den ryska staten irriterad på det synnerligen primitiva och ryggradslösa stödet till terroristernas krav mitt under ett helt lands sorg och en hel världs bestörtning, och en del massmedia tonade temporärt ner sitt stöd till terroristerna.

Ryska massmedia var inget undantag. De flesta privatägda massmedia och kommentatorer längtar tillbaka till Jeltsintiden och försöker misskreditera och krossa Putin-regimen. Många multimiljonärer har nära kopplingar till de tjetjenska ledarna, framför allt Boris Berezovski. Oligarkerna och deras tyckare i ryska massmedia agerar megafoner åt väst när det gäller att kasta skulden på den ryska säkerhetstjänsten i stället för de tjetjenska terroristerna. Överlevande vittnen har avslöjat propagandalögnerna med livfulla redogörelser för bombningarna och massakern innan de ryska räddningsoperationerna.

Asyl åt tjetjenska terroristledare
Den brittiska regeringen har beviljat asyl åt en framstående tjetjensk terroristledare som är efterlyst av ryska myndigheter. I USA fick separatistledaren Ilyas Akadov asyl i augusti, till stor del tack vare "American Committee for Peace in Chechnya", som leds av Zbigniew Brzezinski, säkerhetsrådgivare åt Jimmy Carter, och Alexander Haig, utrikesminister under Ronald Reagan, vilka också var de främsta uppbackarna av fundamentalisternas invasion av Afghanistán på 80-talet. Brzezinski har hela livet varit fixerad vid tanken på att Ryssland styckas upp och reduceras till en feodal enklav som kontrolleras av väst via lokala oligarker, krigsherrar och gangsters. Brzezinski och hans nykonservativa kollegor i National Endowment for Democracy, som är CIAs civila ansikte, gav denne tjetjenske "talesman" ett forskningsstipendium, plus ett månatligt underhåll, sjukförsäkring och resebidrag.

Regeringarna i England och USA ger tjetjenska terrorister en fristad som ett led i deras utnötningskrig mot Ryssland och framför allt mot Putin, där man använder det tjetjenska folket som kanonmat. Ett självständigt Tjetjenien skulle förmodligen bli ganska likt Kosovo - en lydstat med en stor amerikanska militärbas, styrd av gangsters och krigsherrar som handlar med knark, sexslavar och militärt smuggelgods, djupt involverad i främjandet av separatistisk terror längs Rysslands södra gräns, det vill säga den multietniska republiken Dagestan, som ligger nära det olje- och gasrika Kaspiska Havet. Hotet mot Ryssland är inte en autonom tjetjensk republik, utan en gangsterstyrd terroriststat som kontrolleras av USA och brittiska säkerhetsstyrkor.

Brittisk-amerikansk expansion
Dagens stora fråga är den brittiska-amerikanska imperialistiska expansionen i världen, antingen direkt genom koloniala krig eller genom ställföreträdande "separatister". Massmordet i Beslan borde allra minst föranleda en kritisk omprövning av vad som händer i Tjetjenien-kriget, vilka som stödjer det och vilka som vinner på det. I USA har de tjetjenska "separatisterna" sitt främsta stöd bland samma nykonservativa sionister som drev fram invasionen av Irak och som villkorslöst ställer upp på Israel och den etniska rensningen av palestinierna, bl a Perle, Wolfowitz, Ledeen, Feith och Adelman. Den pro-tjetjenska vänstern har ett besynnerligt ressällskap!

USAs och Europas dubbelmoral när det gäller att bedöma vem som är terrorist kommer till sitt mest oförblommerade uttryck när det gäller de tjetjenska terroristledarna. Ilias Akmadov fick asyl i USA trots att den ryska säkerhetstjänsten säger sig ha bevis på hans koppling till de tjetjenska terroristledarna Aslan Maskadov och den ökände Shamil Basajev. Storbritannien har beviljat asyl åt Achmed Zakajev, Maskadovs talesman och "kulturminister" i dennes "oppositionsregering". Maskadov har skickat Umar Kabujev till Frankrike, Apti Bisultanov till Tyskland, bland andra "ministrar på fri fot". För västvärldens regeringar finns det alltså inget brott, inte ens massaker på över 150 barn, som är brutalt nog för att man skall gå med på att lämna ut dessa herrar.

Kamp mot terrorismen en myt Att som Washington tala om en världsomspännande kamp mot terrorismen är en myt. Washington och Europa har stött och stödjer terroristgrupper i Kosovo, Afghanistan och Tjetjenien, som man stödde terroristgrupper i Nicaragua, Mozambique och Angola på 80-talet. Det viktiga för Washington är huruvida terrorismen försvagar imperialismens fiender eller motståndare, om den kan resultera i militärbaser i en framtid, och om terroristgrupper kan omvandlas till lydregimer. James Petras Pensionerad amerikansk professor, som ägnat en stor del av sin gärning åt Latinamerika. Översättning: Eva Sjöblom

James Petras
Oktober 2004
Översättning: Eva Sjöblom

.