Alltmedan
världens blickar fortfarande är riktade mot det ockuperade Irak, utspelar
sig en allt allvarligare politisk konflikt i Guatemala. Den 2 november
hålls allmänna val och angreppen mot de demokratiska krafterna i landet
tilltar.
Ordförande i den sittande kongressen är förre militärdiktatorn Efraín
Ríos Montt, som grundat högerpartiet FRG, "Guatemalas Republikanska
Front". Vad som krävs för att stoppa hans framfart är nu en bred allians
för demokrati som inser att den viktigaste strategiska målsättningen
är att rösta bort den sittande regeringen.
Sedan
tre år tillbaka har läget förvärras överlag med tilltagande våld och
brott mot de mänskliga rättigheterna. Under president Alfonso Portillo
har FRG stärkt sin maktställning. Efraín Ríos Montt kan rentav komma
att väljas till president trots att det är förbjudet enligt grundlagen.
Tillämpningen av 1996 års fredsavtal, vars syfte är att demilitarisera
landet efter det långa inbördeskriget, har gått i stå. I slutet av
mars besökte en interamerikansk människorättskommission Guatemala
och konstaterade att det förekom dödshot mot domare och korruption
inom polisen, kidnappningar för lösensummor och smuggling, plus underjordiska
väpnade grupper med koppling till narkotikahandlarna.
Människorättsaktivister
mördas
Den 7 mars bröt sig en grupp beväpnade män in hos Mario Polanco och
kongressledamoten Nineth Montenegro, ledare respektive grundare av
"Gruppen för ömsesidigt stöd", och stal dokument och datorer. Fyra
dagar tidigare hade en annan medlem i gruppen kidnappats och mördats
i sin hemby. Människorättsgrupperna svarade med att kräva att samtliga
sådana väpnade grupper upplöstes, och lyckades förmå regeringen att
skynda på bildandet av en redan beslutad undersökningskommission.
Under
februari och mars i år skedde en plötslig ökning av antalet fall av
ett politiskt våld som inte bara riktar sig mot människorättsgrupper
utan också mot bondeaktivister och bondeledare. María Antonia Asencio
och Romero López blev utsatta för dödshot efter mordet på kollegan
Pedro Méndez. Bondebefolkningen drabbas av alltfler våldshandlingar
och rättsliga övergrepp från jordägarnas och statens sida, eftersom
jorden är roten till de flesta konflikter i Guatemala.
Andra
utsatta är politiker och journalister. Kongressledamoten Annabella
de León blev beskjuten i Guatemala City och Arturo Méndez, borgmästare
i Colotenango och medlem i URNG, "Guatemalas Revolutionära Nationella
Enhet" undkom oskadd ett mordförsök, under det av Arnulfo Gutiérrez,
som ledde ett annat oppositionsparti, sköts ihjäl i Chiquimula. Under
sista veckan i februari överfölls tre journalister på nyhetsbyrån
CERIGUA, och man bröt sig också in hos kolumnisten Marielos Monzón
på dagstidningen Prensa Libre.
Korrputionen
växer
Både Amnesty International och FNs mission för Guatemala hade dock
långt tidigare observerat de hemliga väpnade gruppernas växande makt.
I en rapport från februari 2002 skriver Amnesty International att
grupper som ostraffat begått massmord under kriget mot gerillan nu
har börjat ägna sig åt en omfattande ekonomisk brottslighet, detta
med statliga myndigheters goda minne. Dessa illegala grupper har bytt
skepnad och rättsprocesserna har inte rubbat deras struktur, slår
FNs mission för Guatemala fast.
Portillos
regering anklagas samtidigt för omfattande korruption, den värsta
som förekommit sedan den första civila regeringen tog makten 1986.
En undersökning pågår mot presidenten, vicepresidenten och hans son,
som misstänks ha fört ut tiotals miljoner dollars till egna konton
hos banker i Panama.
Portillo
valdes 1999 framför allt på grund av att folket var rasande på dåvarande
presidenten Alvaro Arzú och hans parti. Han hade genomdrivit en nyliberal
politik som man ansåg bära skulden för växande fattigdom och inkomstklyftor.
Medelklassen fortsätter att upplösas och kaffekrisen har lett till
akuta ekonomiska problem, så nu riktar Portillo sin valkampanj mot
de allra fattigaste.
Populistisk
skolpolitik
I våras stoppades skolundervisningen i Guatemala av en lärarstrejk.
Det var 62.000 lärare som krävde löneförhöjningar och bättre förhållanden
i skolan. För att kväsa lärarna utformade Portillo en uppenbart populistisk
plan som gick ut på ersätta det nuvarande skolväsendet med ett nytt
föräldrastyrt system. Men det starka stödet från andra områden i civilsamhället
tvingade regeringen och kongressen att gå med på en del av lärarnas
krav, och strejken avbröts den 13 mars. Sorgligt nog fick lärarrörelsen
betala ett högt pris. Brodern till ledaren för det nationella lärarförbundet
kidnappades och blev regelrätt avrättad den 9 mars, och senare sköts
lågstadieläraren Enma Aguilar Durán till döds av tre okända män inför
ögonen på sin sexårige son.
Samtidigt
som man vägrade ställa upp på lärarnas lönekrav, lade Portillo och
FRG sista handen vid en plan för ekonomisk ersättning till före detta
medlemmar i de så kallade Civilförsvarstrupperna för deras arbete
"i landets tjänst". Civilförsvarstrupperna är den militära organisation
som armén använde sig av för att hålla befolkningen i schack under
inbördeskriget, och som gjort sig skyldig till grova brott mot de
mänskliga rättigheterna. Det var meningen att dessa trupper skulle
upplösas i fredsförhandlingsprocessens slutfas, men den processen
ägde rum utan någon formell insyn från FN.
Gamla
massmördare kräver ekonomisk ersättning
Det finns en uppsjö av bevis på fortsatta kopplingar mellan PAC -
"Civilförsvarstrupperna" - och krigsmakten. FNs mission till Guatemala
påtalar i en särskild rapport om lynchningar, som blivit ett gissel,
att f d PAC-medlemmar anstiftat en rad sådana fall. 2002 återuppstod
organisationen officiellt som "f d PAC" när man ockuperade flygfältet
vid de berömda arkeologiska utgrävningarna i Tikal och tog turister
som gisslan och krävde personlig ersättning för sin tid i statens
tjänst. Portillo erbjöd sig snabbt att betala, trots att offren för
det statsstyrda förtrycket ännu inte har fått någon ersättning från
regeringen.
Alla
tolkade erkännandet av de "f d PAC" som en politisk manöver för att
försäkra sig om röster bland dess medlemmar, liksom röster från den
fattiga landsbygden med hjälp av falska förespeglingar och fruktan.
Manövern blev dock ett självmål. Det har varit ytterst svårt att möta
kraven från dessa patrullmän, som kräver 2.500 dollar per man, och
presidenten och FRG har inte lyckats skrapa ihop de pengar som behövs.
Världssamfundet och biståndsgivarna har sagt nej till pengar för detta
ändamål, förslag om nya skatter har röstats ned och särskilda obligationer
för ändamålet har inte givit önskat resultat. Det största bakslaget
kom när de som tvingats tjänstgöra i armén och delta i Civilförsvarstruppväsendet
mot sin vilja också ansökte om ersättning. I slutet av förra året
uppgick de samlade ersättningsanspråken från de ca. 628.000 patrullmännen
till ca. 1.57 miljarder dollar.
Medlemmar
i "f d PAC" svarade med att ta över motorvägar, gränsposteringar och
en oljeborrningsstation och gick till våldsamt angrepp mot polisen
i början av april. Armén och presidenten hotar med att slå ned nya
sådana aktioner med våld. Nu har en spricka uppstått mellan "f d PAC"-medlemmar
som är knutna till armén och som får ersättning, och övriga f d patrullmän.
Militärbudgeten
växer
Även armén håller på att återvänta till offentligheten. Enligt en
avgörande grundlagsändring som infördes i kraft av fredsavtalet skulle
arméns roll i landets inre säkerhet avskaffas, och syftet var att
demilitarisera stat och samhälle. FRG och andra högerkrafter lyckades
stoppa detta och andra grundlagsändringar i en folkomröstning 1999.
Därefter har alla fredsavtalets bestämmelser om krigsmaktens omvandling
nonchalerats. Det ökända så kallade Presidential High Command finns
kvar och leder fortfarande den inre underrättelsetjänsten, trupper
patrullerar fortfarande i städer och byar och är fängelsevakter, och
militärbudgeten började växa igen, med inte mindre än 24 procent under
andra hälften av december 2002.
Visserligen
har många generaler och andra officerare gått i pension sedan 1996,
men de flesta sitter fortfarande med militärt och ekonomiskt inflytande
inom armén och utanför. Generalerna Ortega Menaldo och Alfonso Callejas
använder veteranofficerarnas organisation för att driva sina egna
politiskt-ekonomiskt-militära frågor. De främsta allianserna inom
de väpnade styrkorna tycks dock nu gruppera sig kring general Ríos
Sosa, som är son till Efraín Ríos Montt och kan komma att bli näste
försvarsminister.
Högern
får kampanjbidrag från USA
I ett försök att vinna den fattiga befolkningens gunst har FRG och
Ríos Montt under de tre sista åren utnämnt en rad vänsteranhängare
till regeringsposter. Med sin populistiska strategi försöker man också
splittra oppositionen, ta strid mot den privata sektorn och därtill
knutna massmedia och vinna över fattiga landsbygdssamhällen på sin
sida med hjälp av en del infrastrukturprojekt, livsmedel och förnödenheter
till jordbruket. CACIF, som är den privata sektorns största organisation,
är visserligen motståndare till regeringen, men FRG har ändå lyckats
komma över avsevärda bidrag där.
Många
med nära band till FRG har gjort sig förmögenheter genom korruption
och olagliga affärer. Liksom vid 1999 års val kommer FRG också att
ha tillgång till bidrag dels från yttersta högern, dels från fundamentalistiska
kyrkor i USA.
Splittrad
opposition
Inom oppositionen finns det redan över 15 registrerade partier och
ytterligare ca. 10 väntar på slutgiltigt godkännande. Dessa partier
tycks lita blind på opinionsundersökningarna, som grundar sig på ett
urval koncentrerat på tätortsbefolkningen och där FRG framstår som
svagare än partiet i verkligheten är. De flesta oppositionspartier
tillhör högern och utgår från att FRG kommer att förlora eftersom
befolkningen vill ha ett nytt grepp.
Gerillarörelsen
URNG, som skrev under fredsavtalet och ombildade sig till politiskt
parti, är vänsterns starkaste kort, men andra småpartier kan dra till
sig avhoppare från URNG och nya progressiva grupper. Den sociala rörelsen
och andra viktiga områden i civilsamhället som fortsatt betecknar
sig som progressiva krafter, är också splittrade och en del organisationer
är rentav beredda att stödja moderata center-höger-partier. Några
allianser kommer svårligen att uppstå före valdagen den 2 november.
Som det nu ser ut blir FRG det största eller näst största partiet,
men förmodligen kommer inget parti att få erforderlig majoritet för
att vinna valet. I så fall skall enligt valsystemet en andra valomgång
till president och vicepresident hållas. Den är redan planerad till
den 21 december och kommer att bli avgörande för om Guatemala skall
få uppleva ännu mer våld eller ej under de kommande fyra åren.
Raúl
Molina-Mejía, f d människorättsaktivist i Guatemala, numera lärare
vid New York University och chef för Rigoberta Menú-stiftelsens New
York-avdelning.
Ur NACLA, maj/juni 2003
Översättning och bearbetning: Eva Sjöblom