Världshandel på USAs och multijättarnas villkor

Britterna använde sig av teknik som framför allt stulits i Indien för att utveckla sitt imperium, liksom tullar för att skydda sin industri, och längre fram tog också USA till tullar för att värna om sin spirande industri och piratkopierade teknologi från engelsmännen för att bygga upp världens rikaste ekonomi.

På samma sätt har Tyskland, Frankrike, Japan och på senare tid de asiatiska så kallade tigrarna agerat: Protektionismen har nästan undantagslöst varit ett avgörande inslag när i-världens framgångsrikaste modeller har vuxit fram, försäkrar Chomsky. Nu försöker de ledande länderna se till så att andra inte använder samma strategi.

USA och multijättarna - en världsregering de facto
"Reglerna är framför allt till för de svaga länderna, medan de rika gör ungefär vad som faller dem in. För att förstå Världshandelsorganisationens ministermöte i Cancún måste vi ha klart för oss att syftet med detta möte inte är att främja utveckling och ekonomisk tillväxt. På papperet framställs det hela som ett möte mellan ministrar från WTOs 146 medlemsländer, men i själva verket är det en liten elit som sitter på makten och bestämmer dagordningen. Visserligen deltar många andra regeringar, men deras makt är synnerligen begränsad.

"Den här lilla gruppen utgör något som affärstidningarna litet ironiskt har beskrivit som ett slags världsregering de facto." Den utgörs utgörs i viss mån av USA och dess allierade, tillsammans med de största multinationella bolagen, de internationella finansinstituten med flera. "För den här mäktiga gruppen och de människor som byggt upp och stöttar WTO fungerar organisationen hyggligt.

Systemet är utformat för att driva igenom en politik som tvingar det stora flertalet länder att gå med på regler om upphovsmannarätt och skydd för utländska investeringar och garantera ett fritt handelsflöde, medan de rikaste länderna och de transnationella bolagen kan strunta i samma regler och har hittat på en massa olika sätt att kringgå dem. Till exempel vill USA och Europa att u-länderna avskaffar tullar på import av jordbruksprodukter, samtidigt som de rika länderna får subventionera sitt jordbruk", säger Chomsky. "USA är utan tvekan den främste aktören".

EU ställer upp på USAs blockad mot Kuba
För några år sedan lämnade EU in en anmälan mot USAs embargo mot Kuba till WTO. Det gällde särskilt de bestämmelser i embargot som gör det möjligt att bestraffa handel mellan tredje land och Kuba. "Det råder ingen tvekan om att WTO borde ha beslutat till EUs fördel, eftersom det är frågan om ett uppenbart brott mot Världshandelsorganisationens regler. Men USA upplyste helt simpelt WTO om att detta var en politik som USA bedrivit sedan 1959 och som hade till syfte att störta den kubanska regimen, samt att ingen främmande makt hade rätt att lägga sig i USAs politik." Slutligen hävdade USA att blockaden mot Kuba var en fråga om "nationell säkerhet", och vägrade helt enkelt att delta i diskussionerna i WTO. Det slutade med att EU drog tillbaka sin protest.

TRIPS, det vill säga de förslag som lagts fram för att skydda för upphovsmannarätten, ser Chomsky som det värsta exemplet på de knep man tar till för att skapa regler som alla andra måste följa. De föreslagna reglerna tvingar u-länderna att respektera patent som tagits fram i USA och andra i-länder på flertalet läkemedel och industri- och högteknologiska processer och som spelar en avgörande roll för att de facto-världsregeringens medlemmar skall kunna kontrollera den så kallade "fria marknaden".

I-länderna gör allt i sin makt för att se till så att "underutvecklade" länderna inte agerar likadant som de själva gjort för att bli i-länder. "Först klättrar man upp för stegen, och sedan sparkar man undan den för att ingen annan skall kunna klättra efter."

Fri rörlighet för kapital, inte människor
Ingen kan på allvar tro att den politik som WTO har drivit fram har främjat utveckling och ekonomisk tillväxt, framhåller Chomsky. "Den nyliberala perioden som började 1970 har fört med sig betydligt lägre tillväxtsiffror vad gäller ekonomisk tillväxt per capita och investeringar i jämförelse med närmast föregående period."

Det Nordamerikanska Frihandelsavtalet är ett annat exempel på hur den nyliberala politiken inte har levt upp till upphovsmännens förespeglingar. "Sedan 80-talet har frihandelsavtalet fört med sig ständiga lönesänkningar. Men den mexikanska eliten och de amerikanska investerarna har tagit hem enorma vinster. Enligt Chomsky är den statistik som används för att visa på hur handelsutbytet inom frihandelsområdet har vuxit i bästa fall överdriven. "Man kan uppskatta att två tredjedelar av det man kallar handel mellan USA och Mexiko egentligen är överföringar från ett och samma företag. Det är som när General Motors flyttar bildelar fram och tillbaka mellan Indiana och Illinois."

Samtidigt som USA och Mexiko avreglerade kapitalflödet över den gemensamma gränsen, vidtog man också åtgärder för att stoppa det fria flödet av människor. Enligt Chomsky införde USA samma år som frihandelsavtalet undertecknades en mer omfattande kontroll av invandringen. "Man visste att frihandelsavtalets konsekvenser skulle bli så förödande att man skulle tvingas att militarisera gränsen. Det är ju raka motsatsen till frihandelsprincipen. Adam Smith skulle vända sig i sin grav."

Nyliberalism = lägre ekonomisk tillväxt
Också för USAs arbetande folk har den nyliberala politiken fått negativa konsekvenser. "Även efter det ekonomiska uppsvinget i slutet av 90-talet, så låg männens reallöner år 2000 fortfarande under 1979 års nivå. Det var en period av enorm ekonomisk stagnation. Men samtidigt steg produktiviteten med 50 procent. Allt detta betyder helt enkelt att kapitalet och inte de arbetande fick del av hela ökningen, vilket i sin tur har lett till klyftor som är så stora att de nu närmar sig latinamerikanska rekordnivåer", påpekar Chomsky.

Jim Cason och David Brooks
Översättning och bearbetning: Eva Sjöblom